by Evelina

I sommar kommer lilla Zion hem till oss!

Gustav och hans ex har en Caanan Dog tillsammans som heter Zion, världens finaste hund, när jag och Gustav träffades hade han honom medan hans ex var i Thailand och jobbade, men i somras kom hon hem och hämtade honom men nu till sommaren får vi tillbaka honom. Ska bli jättemysigt! Det har blivit så långa perioder av den delade vårdnaden eftersom hon bor i Malmö. Så jag hoppas vi får ha honom ett år också. Men det är väl upp till dem att göra upp... Lite jobbigt att hela tiden veta att hans ex kommer vara en del av vårt liv sålänge Zion finns, med det är bara att acceptera. Det är ju klart att båda har rätt att ha honom, de skaffade och födde upp honom tillsammans. Men det gör ju också att jag inte direkt känner att jag vill skaffa hund med honom även om jag skulle vilja.

Hoppas att han blivit lite bättre runt andra hundar, han var väldigt osäker förr men Gustavs ex är riktigt bra med hundar och hundträning och dessutom har hon skaffat en hund till, en söt liten Portuguese Podenco (ungefär som en chihuahua men med bättre psyke). Så Zion är nog som en helt ny hund nu!

Om det är någon som bor i Norrköpingsområdet, gärna i city, och hare en hundvan hund så är vi jätteintresserade att hitta en lekkamrat till Zion. Vi bor nära nya torget och östra promenaden.

Igår kväll låg jag och Gustav i badet och hade det mysigt och diskuterade de saker jag skrivit i min blogg och sådär, ville veta lite vad han hade för åsikter.

Då sa han en väldans bra sak angående modebloggarna!

Det är ju fatiskt ingen skillnad på tjejers modebloggar och killar som sitter på minhemmabio(.com?), det som skiljer är ju bara objekten. Istället för att det är dyra kläder och smink så är det dyra elektronikprodukter.

Visst man behöver inte köpa en tröja för 1000 kr, men man behöver inte a en 42" LCD-tv med surroundljud och full HD häller. Det är bara en ursäkt till konsumtion av status. I alla samhällen finns status, oavsett om det är en liten by i Afrika eller i Stockholms innerstad. Ibland mäter man status i antalet kossor ibland i vem som har det mest påkostade billjudet. Det är aldrig nån diskussion om att yngre killar skulle ta skada av minhemmabio-forumet, nej men just det, det är ju bara småtjejer som är lättpåverkade och måste skyddas från den hemska världen av dyr konsumtion och status.

Det finns dom som påstår att de inte bryr sig om status och så finns det dom som inte bryr sig om status. Men det är väldans få som ärligt kan säga att de inte bryr sig om status eftersom status finns överallt.

Här är en lista över mina statusgrejer som man kanske inte tänker på:

Lägenhet i city
Stor lägenhet i city
Hybridcykel(blandning mellan mountainbike och stads/långfärdscykel)
Husdjur
Skor
Kläder
Fester jag anordnar
Jobb
Konst i hemmet
Smink och dyl.
Många vänner
Kunskap
Utbildning
Erfarenhet

Ja listan kan göras lång, visst kanske man inte ser det som en status att vara utbildad, men jag tycker att jag har en högre status med min ekonomiassistents- och försäkringsmäklarutbildning än något som inte ens gått gymnasiet. När jag söker jobb har jag högre status med min erfarenhet än någon som är ny i arbetslivet och inte hunnit erfara mycket annat i livet. Att ha många vänner är en riktigt hög statussymbol, högre än vad en märkesväska är. Det visar på vilken person man är, att man är öppen och har lätt för att möta människor. jag har ett jobb och kan försörja mig själv och min familj, betala skatt och på så sätt hjälpa andra som inte har jobb att ha råd att betala hyran.

Mer ingående behöver jag nog inte bli, men ni förstår hur jag tänker, visst man går ju inte runt och tänker "ja nu måste jag skaffa lite fler kompisar så jag får högre status"... det är helt enkelt inbyggt i vårt samhälle. Oavsett om vi är modebloggare, vänsteraktivister, bönder, kulturvetare, arbetslösa, bilfanatiker eller emos.

Blir helt förvirrad när Gustav är hemma så länge, blandar ihop dagarna. Han har världens bästa schema, jobbar mån-tors, 30 timmar, får fullt betalt, och hela 3 dagars helg. Och nu fick han en onsdag i måndags. Lite lyxigt sådär. Kommer kännas jättekonstigt när jag börjar jobba helger igen, har inte gjort det sen 2006. Man är så van att helgen verkligen är helg. Men tror jag bara jobbar en eller två helger i månaden sen iof, men ändå. Hur som helst längtar jag jättemycket!

Pratade med min chef igår, hon verkar vara världens gulligaste, är alltid jätteglad och positiv när man pratar med henne. Så ska dit nu imorgon eller på fredag och prova ut en uniform. Blev rätt glad när hon frågade hur jag hade det med ryggen, för de andra tjejerna på kontoret hade tydligen blivit lite oroliga att jag inte skulle kunna börja. Man känner sig ju uppskattad iaf!

Kom på Gustav med att sitta och smygläsa min blogg imorse, det kändes nästan lite konstigt, för jag tänker ju inte på att folk jag känner läser den, än mindre min karl. Han har väl inte intresse för sånt. Men blev glad att han visar intresse för det jag gör. Men han var tvungen att påpeka att det var massa stavfel, det lät som han tyckte att jag var världens skåpdyslektikern, men sen sa han lite i "men hallå tänk lite lilla gumman ton" - Skriver du inte i Word? Nej! Tänk för att jag inte gör det... fast nu har jag nästan dåligt samvete att jag inte gör det. Vill ju inte utsätta mina läsare för mina slarviga misstavelser. Jag är jättebra på att hitta på egna ord också, det kanske ni har märkt?
usch vad jag faller för härskartekniker... inte för att jag tror att han gör det medvetet, men jag märker när han gör det. Fast jag ska inte säga så mycket, jag vet hur jag ska få min vilja igenom, vad det än gäller. Men sen vi flyttade ihop har jag blivit bättre på att inte driva på min vilja undermedvetet, utan bara när det är något som är viktigt för mig. Det är inte hälsosamt att få sin vilja igenom hela tiden.

Nu kommer vi in lite på förhållanden här, men jag tror att mitt och Gustavs förhållande är så bra eftersom vi kan turas om att ha alfarollen. Om vi är oense får båda tänka till hur viktigt det är att få sin vilja igenom på just den här punkten. Vi är båda väldigt bestämda i våra åsikter, men vi accepterar varandra utan att ifrågasätta. T.ex. så tillhör vi olika politiska block, vi diskuterar sällan politik eftersom vi båda har väldigt starka åsikter och inte vill komma i gräl på grund av en sån sak. Likadant är Gustav vegetarian av sina moraliska och etiska skäl, jag däremot älskar kött och har en helt annan syn på saken, även om jag tycker att köttindustrin är helt hemsk. Men han ifrågasätter inte det eftersom han anser att det är upp till mig att bestämma vad som är moraliskt rätt och etiskt utefter mina åsikter. Däremot kan jag självklart säga att visst har han haft en påverkan på mig vad gäller mina köttvanor.

Vi är väldigt olika som personer och kanske ett osannolikt par egentligen. Men jag tror att det är det som får det att funka så bra. Huvudsaken är nog att man ligger på samma nivå intellektuellt. Innan jag träffade Gustav dejtade jag en kille som låg en bra bit under mitt intellekt, vi hade jättekul ihop men ibland var det som att diskutera med en femåring även om vi hade mer lika åsikter än vad jag och Gustav har. När jag sen träffade Gustav var det nästan lite konstigt att föra en vettig diskussion, man var så van vid de ogenomtänkta barnsliga kommentarerna och försök till härskartekniker. Kan lova att det var befriande, som att prata med en vuxen för allra första gången. Som till på köpet var rätt så söt:)

En av anledningarna till att jag verkligen vågade satsa på Gustav(var inne i en sådan period då jag var väldigt osäker på mig själv och vad jag ville), var nog att det gick att prata med honom på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort med en kille förut. Sen var han väldans söt när han skrattade och drog ihop hela ansiktet som bebisar gör, jag menar hur står man emot en sån grej?

Nu är det väl typiskt om Gustav kommer hem från jobbet ikväll och bara: Nej du Evelina nu gör vi slut!
Då blir det nästan lite pinsamt att fortsätta skriva. Men vi får hoppas att han inte gör det. I sånt fall låser jag fast honom i sängen tills han ångrar sig. Mohahahahaha!