by Evelina

Har packat det mesta nu, ett par shorts, ett linne, en klänning, en långärmad tunn tröja, underkläder och lite våtservetter haha. Fixar handbagaget med smink och sånt imorn när jag har änvänt det klart!

Har kollat pass, pengar, biljetter och allt en miljon gånger. Laddar in nya ljudböcker i mp3'n nu. Mario Vargas Llosa's Den stygga flickans rackartyg - ni vet han som fick nobelpriset. Sen en som heter Grannen och är av samma författare som skrivit boken jag lyssnar på nu - En nästan vanlig man. Gillar inte dem egentligen men det funkar som tidsfördriv.

SKa ta ett städvarv nu och gå o lägga mig om en timme eller så.


Hihi, om 12 timmar lämnar vi Norrköping!

Vet inte riktigt om det stämmer, men enligt cykeldatorn så är det så! Svetten har forsat och musklerna pumpat, blev 1.3mil totalt. Gjorde några situps också. Gossip Girl-avsnitett jag ladda ner funka inte - suprise på den då! Så blev Greek istället. Bra att ha något att kolla på när man cyklar, annars är det så tråkigt att bara trampa. Är man ute i naturen finns det ju saker att titta på och man måste hålla hjärnan igång och kolla marken efter glas, följa trafiken och sånt. Men sitter man på en träningscykel i vardagsrummet står ju allt still. Skittråkigt.

Mumsar i mig lite frukost, mina älskade Wasa Sportknäcke som jag kommer sakna hur mycket som helst på semestern haha! I Rumäninen i somras hittade jag faktiskt Wasa Husman och åt ett helt paket själv - värsta lasten! Förutom knäcke med ost och tomat blir det Hälsofil och kaffe. Bra skit. Har gjort scrambled eggs till matlåda idag också. Lyxa till det lite:P

Hoppas vi hittar några hotell med gym därnere, vi har ju sagt att vi ska ta några lite lyxigare iaf. Solen går ju upp och ner tidigare än vad den gör här uppe i norr så man måste ju ändå vara uppe med tuppen, gött att kunna köra en halvtimmes träning innan frukost. Hmm... måste fan kolla hotellet vi bor på första natten... nej de hade inte gym. Jaja kommer säkert inte orka det då ändå!:D

Ojojoj. Dags att dra på sig lite kläder och ett serviceleende. Sista arbetsdagen nu, tillbaka på jobbet 11 April! Woho!

Igår bokade jag flyget för mig och morsan till Budapest! Gick på 1100-1200 för båda t/r. Skitbilligt! Ska kolla lite hotell när jag kommer hem men det lutar åt det jag och Gustav bodde på när vi var där.

Lilla mamma har ju fyllt 60 så det ska vi fira! Ska gå ut och äta god mat, gå på thermalbad och besöka turistfällor! Kommer bli hur mysigt som helst, hon har ju dessutom inte varit utomlands på superlänge så det blir ju extra kul!

Ojojoj. Nu känns det verkligen.
Uppe med tuppen, laddar ner ett avsnitt Gossip Girl - hoppas att det inte är fejk bara, då blir jag ledsen:/ Ska hoppa upp på motionscykeln en mil till det och sen om inte klockan hinner bli för mycket så sticker jag iväg till gymmet och lyfter lite skrot:D

Blev en mil på cykeln innan läggdags igår, behövde det för hoppsan vad lätt det slank ner lite chips efter jobbet!
Skärpning efter Thai! En gammal kompis bad mig bli hennes PT i vår så då måste jag ju föregå med gott exempel:D

Ikväll packar vi, stört! Sen bestämde vi oss för att hålla oss vakna tills långt in på natten så att vi slocknar som ljus på planet imorgon kväll. Skööönt. Gjorde likadant när vi skulle hem från Egypten, var vakna kanske 1 av 5 timmar på planet. Hur skönt som helst, beställde in kaffe och dammsugare när vi vaknade till. Fikade lite och sen helt plötsligt så landade vi! Nu är det ju längre flygning men det är ju nattetid så mer naturligt att sova. Så hoppas fan att det inte är någon som stör!

Shit jag kommer inte kunna koncentrera mig idag!

Okej nu kanske det börjar kännas att vi ska sticka. Fast inte på otäckt sätt, utan pirrigt och spännande! Kan typ inte sluta le, känner mig helt kittlig inombords!

Har tagit min första Trevis-tablett, det är typ mjölksyrebakterier som kryper in i alla skrymslen och vrån i tarmarna och ska hjälpa kroppen ha en bra magflora så man slipper vanliga turiståkommor. Jag vill fan inte sitta på toaletten halva semestern, dessutom kör jag med min Verum Hälsofil som också den är proppad med massa bakterier som är bra för magen. Visste ni att 90% av cellerna i kroppen består av bakterier? Så att ha bacillskräck är ju bara fjantigt.

Två arbetsdagar kvar nu, snälla låt dem gå fort!

Okej det här blev ju ett kul inlägg. Jaja, måste sminka mig nu, trolla bort påsarna under ögonen!

Tjolahopptjolahej.

Sådärja, blev en mil med ganska hög belastning på motionscykeln, svetten pumpar ganska bra nu!
Tog en kaffe innan bara för att få upp förbränningen, träning med lite koffein i kroppen innan frukost håller förbränningen uppe hela dagen! Svärmor skulle komma förbi i eftermiddag, får väl se om hon är kvar när jag kommer från jobbet, annars blir det gym ikväll. Är hon kvar får jag ta en mil till på cykeln innan läggdags, skönt! Kanske blir båda. Har tre dagar på mig att rippa kroppen så gott det går.

Har inte gått ner nåt i vikt direkt men känner mig tightare och spänstigare. Blir till att aktivera sig på semestern, klättring, springa på stranden, simma och testa hotellgymmen står på agendan. På cykelsemestrarna brukar man ju inte direkt behöva tänka på sånt haha:P

Sitter lite i valet och kvalet hur jag ska lägag upp kosten, jag har ju cellskräck som inte går så bra ihop med flygplanstoaletter så jag hade en tanke på soppor hela veckan nu för att minska risken för att behöva göra nummer två på 10.000 meters höjd. Något jag alltid klarat mig utan men jag har ju inte gjort så långa flygningar innan...
Men jag är sugen på knäckemacka. Mm, får nog bli knäcke och kaffe till frukost, kanske emd lite äggröra på. Proteinboosta lite för dagen. Sen iaf på onsdag köra soppor? Väl i Thailand kommer jag äta konstant, mm massa skaldjur, fisk och goda bakelser som Foki alltid bloggar om haha!

Nejni, först och främst måste jag faktiskt duscha nu.

Inte ens en vecka, tre arbetsdagar! På torsdag runt lunch sticker vi! Planet går vid 18.25, vi reser i 17 timmar och landar vid 18 nånting lokal tid i bankok på fredag. Då har vi mellanlandat i Peking och suttit där några timmar också. Hårt med så långa restider men paradiset väntar!

Nu ska jag sätta mig på motionscykeln, är inte så sugen på gymmet, titta lite på Greek och trampa bort lite kalorier!

Woho!

Nervositeten har konstigt nog inte infunnit sig än. Jag tror nog inte att jag riktigt fattar att vi ska åka till andra sidan jorden. Allt har varit så jävla jobbigt senaste månaden, tjöt en stund på jobbet igår, tjöt när jag skulle sova. Det är skitjobbigt att tjuta så mycket. Mormor ligger på sjukhuset med hjärtsvikt och vatten i lungorna, de har sagt att hon kommer bli bra men med allt som hänt får jag dödsångest. Igår när jag skulle sova blev det för mycket, kunde inte andas, tänkte på Zion. Saknar honom så mycket att det gör ont i hela mig när jag tänker på honom. Det börjar sjunka in att han aldrig kommer tillbaka. Han kommer inte komma och krypa upp i sängen brevid mig när jag ska sova. Fan nu väller tårarna upp igen.

Måste fokusera på det positiva nu!

Körde 1½ timme på Sats igår, rygg, mage, armar och kondition. Inte riktigt nöjd med min insats, var lite seg så orkade inte engagera mig så mycket. Sprang mig slut i intervaller, men när jag kört min halvtimme på bandet hade jag fortfarande lite energi kvar. Benen skakade inte sådär som de ska göra! Men jag ökade på motståndet lite på magmaskinerna, har fått jättebra styrka i magen nu faktiskt. Det som var skittungt för nån vecka sen är lätt match nu. Känns bra! Blir nog bara kondition ikväll, behöver vila musklerna så jag inte sliter ut dem! Men först ska jag jobba och sen åka och hälsa på mormor på sjukhuset. Gustav kommer säkert protestera när jag går till gymmet igen, har knappt setts men vafan det är bara några dar kvar tills vi ska vara med varandra konstant i 3 veckor. Behöver vara isär lite! Och man vill ju toppa bikiniformen så gott man kan!

Solen skiner helt gult ute, man blir så sugen på att gå ut och ta en riktig långpromenad! Längtar järnet tills jag slutar jobba för dagen, iof kommer solen ha gjort sitt vid det laget men jag kan glatt studsa till gymmet igen!

Är sjukt peppad. Jag känner riktigt hur det rusar i musklerna bara jag tänker på träningen, blir till att hänga på gymmet varje dag fram tills vi åker. Hålla igen så gott jag kan med kalorierna, pumpa massa protein! Woho!

Lunchdags.nu

Men vilken fredag sen! Vi påbörjar en makeover av vår butik som ska stå klart till nästa vecka, fräscht att få lite nytt men jag tycker nog att man kunde satsat lite djärvare! Vi får väl se hur det blir när det är klart men planen vi fått känns lite beige.
Lär väl vara totalt kaos med målare, kunder, pengar och golvläggare överallt haha!

Var sjukt duktig på gymmet igår, körde armar tills de vek sig, ryggen fick en omgång och magen rippades tills jag nästan kräktes:D

Roligast var att jag körde en maskin för de nedre magmusklerna, med ganska lätt beslastning, gjorde istället lite fler reps. Det är så lätt att göra fel i den maskinen om man har för tung belastning så bättre att det blir rätt. Så fort jag är klar och flyttar på mig kommer en skitful brud och tittar på mig, sen lägger hon sig i maskinen och verkligen markerat höjer belastningen skitmycket. Hon var fan inte stor heller. Sen kör hon 5-7 reps, tar i med ryggen och gör helt fel. Sen knäpper hon loss och tittar på mig som att: det är så det ska gå till biatch.
Öööh wtf?

Efter slitet blev det löpbandet där killen brevid snegla på mig hela tiden, fick ju prestationsångest och sprang som en tok trots att jag var helt slut haha:D Var riktigt skönt att sjunka ihop i en hög i bastun med lite balsam i håret efteråt. Man blir så fräsch o go!

Pumpade i mig världens proteinröra till kvällsmat, tonfisk, sojabönor och massa grönsaker, toppas med en klick creme fraische Parmesan&Vitlök - mumma!

Nu har jag babblat för mycket. Måste kladda på sminket fort som fan och dra till jobbet!

Mamma ringde precis, nu är mormor jättedålig och ligger på sjukhuset. Fan.

Har suttit och bevakat telefonen den senaste veckan för att höra något om det jag höll på med uppe i Stockholm, men inte ett ljud. De lovade iof att ringa oavsett bu eller bä, men nu vet jag innerst inne att jag inte kommer att få det. Visst jag var beredd, men det hade varit bättre om jag fått beskedet tidigare, nu känns det som allt bara ska dras ut så mycket som möjligt så att jag aldrig ska hinna hämta mig.

Jag skrev i början av året hur bra det här året skulle bli. Tji fick jag.

Jag är alltid glad och positiv, jag försöker vara det nu också men det känns som jag tyngs ner och hålls under vattenytan om vart tredje.

Kan inte med ord beskriva den lättnad jag kommer känna den dagen jag får känna sanden under tårna. Men då drar väl en tsunami in.

Jag vill vara glad, superlycklig och carefree. Nu.

Efter jobb och massa semlor igår så fick jag lite ny energi, drog en snabbis via Classe och Sy&Sticka för att inhandla attiraljer till köket, ojoj kommer bli såå fint när det är klart!

Tog en sväng på gymmet, vilket resulterade i att jag knappt kom ur sängen imorse=/ Skulle tränat idag med men det fanns verkligen ingen energi, så jag låter musklerna vila till ikväll iaf. Blir nog bara kondition då för armarna är lite spaghetti nu faktiskt!

Lagom till jag kom hem så dök familjen Andersson/Johansson upp med sitt lilla husdjur Leo! Blev lite tacofiesta... okej ganska mycket... men det är ju så gott! Fick användning för Zions Bia-bädd också, tänk va bra att placera bebisar i, höga mjuka kanter och helt klätt i galon, bara att torka av v. spyor!

Leo fick lära sig att sitta, skitkul tyckte han!

 

Nu ska jag ta och fixa mig lite frukost, har en ansiktsmask i ansiktet, blir till att se ett avsnitt Greek nu innan jobbet. Tillbaka till verkligheten efter det!

Ihihihih. Jag fick tag i en jättebra födelsedagspresent till Gustav! Han fyller ju inte förens 3'e Juli, så det känns rätt bra att ha det klart nu!

Nu har det gått en vecka sen livet ställdes upponer, börjar komma till ro. Åt frukost igår för första gången på hela veckan, kändes bra. Körde en rejäl genomkörare på gymmet på förmiddan, gick via Konsum och inhandlade diverse frukostattiraljer, melon och blåbär. En fin bukett tulpaner fick också följa med hem, vi firade ju 4 år ihop så ville ha lite extra fint:)

Fixade lite hemma med vårt köksprojekt, lägger upp bilder när det är klart. Fikade, pussades, såg på tv, grät för Zion en stund. Det känns så konstigt när man tänker på det nu, hans saker försvinner en efter en. Han suddas bort från vårt liv, ofrivilligt. Han kommer att få en hedersplats i köket när allt är klart. Fan nu blev det svårt att andas igen, tårarna väller upp igen. Måste koncentrera min på andningen.

Har ätit lite frukost nu, kaffe och knäcke med ost och tomat. Det är helt tyst i lägenheten. Måste gå till jobbet. Ikväll tänder jag ett ljus för honom.

Hade lagt upp en perfekt plan inför veckan, med start i att gå upp tidigt och gå till gymmet. Mja, sov lite länge och var på väg till gymmet när jag kom på vad jag var tvungen att göra idag! Shit! Höll på att glömma, så nu ska jag knata bort till ett ställe och se om jag kan scorea en liten överaskning till min käresta!

Men ikväll kör jag och Frida gymmet, får ta lite pilatesboll nu på morgonen!

Trots att man vill ligga som ett kolli i sängen och plåga sig själv måste livet gå vidare. Det går inte att styra. Man måste gå till jobbet, man måste äta, städa, sova, träffa människor.

Jag har undvikit ensamma stunder hemma hela veckan, och kommer göra det även idag. Behövde bara skriva av mig lite först, träna på att vara ensam hemma utan att börja gråta. Ska bort till Sats sen, har inte varit där sen kvällen innan Zion dog. Vi höll på att bygga i köket och han sprang runt benen på oss, trots att det var massa oväsen, jag höll för hans öron när Gustav borrade i betongen, då la han sig ner och ville bli kliad på magen istället. Jag försökte fösa ut honom ut köket så han inte skulle få stickor i tassarna från virket, sa åt honom men lilla gubben, det är läskigt i köket nu, du vet som när mamma tar fram otäcka dammsugaren!
Efter mycket om och men lyssnade han coh gick o la sig i badrummet där det var lite svalare och han kunde hålla uppsikt över oss. Sen sprang jag iväg och mötte Frida på Sats, när jag kom hem var det hur varmt som helst hemma så jag tog på honom kopplet och gick ut en frisk kvällspromenad. Han var hur glad som helst. Nosade runt och var duktig, när vi kom in gjorde vi lite kvällsmat och la oss i soffan och mös. Jag tänkte på att jag måste gå o lägga mig snart eftersom vi skulle upp till gymmet kl 7 igen. Och det är jag så glad för nu, tack vare det kom jag upp tidigt och fick gå en långpromenad och umgås med honom extra mycket på morgonen, helt ovetande om att han inte skulle finnas längre på kvällen.

Nu har jag gråtit mig alldeles tom. In i nån sorts dvala, känns som jag glömt vad som hänt och att han bara är hos mormor eller Matilda. Fast jag känner också hur han ligger här utsträckt under skrivbordsstolen, som alltid på mornarna. De där hjärnspökerierna är jobbigast, man vet vart han är om man inte ser honom när det är tyst, under stolen när jag bloggar, i soffan om han inte ligger på golvet när jag lagar mat, på golvet vid dörröppningen nedanför sängen när vi går o lägger oss. När man kommer hem och han inte står innanför dörren så vet man att han ligger och snoozar i soffan och snart hör man hur han hasar sig upp och klorna tripar mot parketten. Eller så ligger han kvar när man sticker in huvet i vardagsrumet, så tittar han upp på en och svanstippen fläktar i 120kmh.
Så på ett sätt är tystnaden inget konstig. Han sover ju bara.

Efter gymmet kommer mamma över, vi ska på Leo's dop, får se om jag kan hålla mig från att storböla i kyrkan. När vi kommer hem är Gustav hemma från jobbet. Slipper vara ensam då. Imorgon firar vi 4 år tillsammans. Vet inte vad vi ska hitta på, vill lägga sorgen åt sidan en stund. men samtidigt vill jag åka ut till Zions grav och bara gråta.

Det är så tyst och ensamnt. Jag gråter och skriker om vart annat, jag tänker att det inte hjälper och att jag måste hålla mig lugn, jag hyperventilerar, gråter och skriker ännu mer.

Vårt älskade lilla barn, han ligger inte under skrivbordsstolen nu som han alltid gör på morgonen när jag bloggar. Han kommer inte springandes när jag tar på mig ytterkläderna, han sitter inte och studsar glatt innanför dörren när jag kommer hem på lunchen, han lägger sig inte i vägen när man lagar mat, han kryper inte upp i sängen och drar en suck när vi går o lägger oss. Han skäller inte på ljud om natten, han kryper inte upp till pappas plats när pappa gått till jobbet. Han finns inte där så jag kan hålla om honom och klia honom bakom öronen och på magen innan vi går upp.

Jag kan inte äta, för han finns inte här för att slicka upp resterna från tallriken.

Jag vill inte sitta i soffan för han kryper inte upp brevid mig, jag vill inte lägga mig i badet för han kommer inte in och lägger sig på golvet. Jag vill inte blåsa håret för han kommer inte och försöker pussa mig i ansiktet när jag står med huvudet upponer.

Jag vill inte sitta här för det var det sista jag gjorde istället för att ha honom i min famn de få minuter jag var hemma på lunchen i måndags. Den halvminut jag spenderade med honom då var det finaste minne jag kunnat få, hans vackra lilla vita svanstipp viftade helt febrilt och jag sa till honom att han är den finaste hunden i hela världen. Nu finns han inte länge och jag kan inte sluta gråta. Jag tittar på bilder och försöker se om det finns nåågra ledtrådar. Han var så pigg.

Innan när han fått anfall har han klarat sig jättebra, han har blivit omtöcknad och sovit en stund emn några timmar senare har allt varit normalt. Att han faktiskt kunde dö fanns inte i vår verklighet.

Det här skrev jag i onsdags för att rensa skallen lite, ville inte posta det först men känns bra att ha fått det ur sig så man kan bearbeta känslorna mer.


Gick till jobbet igår, klarar inte av att vara hemma. Vill inte sitta här vid datorn som jag gjorde i måndags. Istället för att spendera den korta lunch jag hade med att bara kela med Zion så satte jag mig här för jag kände att jag behövde slänga upp ett inlägg för att få fokus på träningen nu innan semestern.

Jag kom hem och han studsade överlyckligt framför dörren, jag klappade honom lite fort innan jag gick in i badrummet för att haffa min namnbricka som jag glömt på morgonen, var tvungen att ta den direkt så att jag inte skulle glömma den sen när jag skulel tillbaka till jobbet. Under tiden gick Zion och kura ihop sig i soffan, jag gick in och satte mig brevid honom och klia honom bakom öronen och pratade lite med honom. Hans svanstipp viftade helt febrilt där han låg ihoprullad som en bulle. Jag sa: Ska mamma sätta sig och äta sin lunch här hos dig så vi kan mysa?
Sen fixade jaa min lunch och satte mig vid datorn istället. Tiden rann iväg och jag blev jättestressad, tänkte att vi gick ju en rejäl promenad på morgonen s det räcker med en sväng runt huset så går vi ut längre när jag kommer hem från träningen, och Gustav tar ju honom om bara nån timme. Drog på honom kopplet, han blev som vanligt jätteglad, vi gick ner, han morrade på en Gubbe som kom genom porten samtidigt som vi. Jag sa åt honom att så fick man inte göra men var samtidigt glad att han inte skällde som han mer än sällan gjort senaste tiden.
Han kissade lite, sen var det inte så mycket med det, vi gick runt huset, han nosa lite här och var. När vi kom in på innergården igen tvärnita han och skulle nosa och ha sig utan att lyssna på mig alls. Blev irriterad och stressad, var redan sen till jobbet, drog i kopplet för att få med mig honom. Kom upp i lägenheten och tog av kopplet, kolla vad klockan var, han stod bara kvar i hallen. När jag skulle stänga dörren gav han mig den sorgsnaste blick han kunde, som alltid när jag går. Men hans ögon såg speciella ut, fick en klump i magen och gick in igen och klappade honom och sa: Hopp o lek! Men han tittade bara på mig. Ytterdörren kändes tung att stänga igen, nyckeln segade i låset.

Jag kom tillbaka till jobbet, berättade hur stressad jag kände mig och hur synd det var om Zion att jag bara slängt runt med honom som en vante, klumpen i magen låg kvar. Ungefär 1½ timme senare fick jag jätteont i magen och blev helt yr, gick av på min eftermiddagsrast och tröck i mig lite kaffe och satte mig lite avsides, kände mig konstig i hela kroppen.

Sen kom samtalet, jag satt i telefon med en kund och jag hör att Gosia svarar i vår backofficetelefon och att det är Gustav som ringer. Jag säger att jag ska ringa upp honom när jag är klar men glömmer det lika snabbt, Gosia håller oroligt fram telefonen och säger Ring Gustav, du måste ringa Gustav.
2 missade samtal och att han har ringt till jobbet, något måste hänt, bekymrad ringer jag och möts av det värsta ljudet en människa kan framkalla. Jag hör vad han säger men jag fattar inte. Allt snurrar, jag sliter av mig uniformen samtidigt som jag hör hur jag börjar hyperventilera. Jag springer hela vägen hem.

I hallen står Anton, i köket ligger Zion kall på golvet.

Vår älskade hund finns inte längre.

Kan inte sluta gråta. Kan någon snälla snabbspola framåt tills det inte gör så ont längre?