Top Model
Precis sett senaste avsnittet av ANTM s19, och JESUS vad jag stör mig på hon Kristin, sååå jävla snygg men sån jävla karikatyr av hollywoodproduktions-meangirl. Alltså jag trodde inte att sånna fanns på riktigt, hon har ju verkligen empatistörning! Visst har hon inte lämnat tonåren än men hon är mer som en trotsig ensambarn-femåring.
Laura är min favorit so-far, trodde att hon skulle vara annorlunda i första avsnittet men hon är väldigt varm o mjuk plus dösnygg och modellig! Vem röstar ni på? Victoria må vara knäpp i huvet men faaan hon är fab hon med!
Haha, det skulle jag säga till Kristin om jag träffa henne!
It's karma, bitch!
Good things comes to they who do good.
Känns bra nu! Köpte en trisslott igår o tametusan om jag inte vann, 120 spänn slanta jag in! Kanske inte låter som så mycket men det är ju faktiskt två flarror vin!
Jobbat i helgen, liite väl lungt men på det hela taget gjorde vi bra försäljning och hade jävligt roligt! Jag och Alex hade humorn nere vid fotknölarna ungefär så det var inte så svårt!
På väg in mot jobbet återigen, blir långdag idag, ska modifiera schemat, ringa leverantörer, ha en provjobbare och göra ett utskick om ändrade öppettider och bullkampanj! Förutom att jag ska bre mackor och håva kaffe, det står ju inte chef på min namnskylt utan anledning!
Ledig dag imorn, blir till att rensa för kung och fosterland, minst en säck kläder ska ut ur garderoben och skickas till bättre behövande! Eller säljas av om det är för snygga grejer:P dessutom har jag köpt mandelmjöl så jag ska ge mig i kast med att baka Macarons!<3
Fan livet känns bra nu! Vet inte om min Celcius energidryck som jag klämde till frukost har något att göra med saken! Den är så jävla goood och man blir jätteglad o pigg!
Hur som helst, snart är tåget framme i Sollentuna! Ses!
Moving on!
ibland går saker bara så sjukt bra, kalla det karma om ni vill!
I förrgår tittade jag på tre lägenheter, en på henriksdalsberget som ägdes av jordens skönaste lilla chilienska tant, en toppfräsch i Spånga som var inbyggd i en villa och till sist en liten 50-tals lägenhet i Bagarmossen. Vi fick alla tre trots att det var fler som hade kollat, jag vet hur man ska göra ett gott intryck helt enkelt! Första tanten erbjöd mig tillomed att stanna på lunch efter att vi stått i hallen och snackat skit i 40 min:D men det var ändå i bagarmossen jag kände mig hemma. Supermysigt område som påminde mycket om ljura hemma i Norrköping. Ett stenkast från t-banan och med massa mysiga caféer inpå knuten och dessutom nackareservatet med skog och sjö på promenadavstånd! Bäst av allt är att vi kan bo upp till ett år där, men såklart att jag har min fina platschefskompis Sara på Vasagatan som typ granne:)
Fan det känns så jävla bra nu, dock ska vi flytta typ första oktober så nu jävlar blir det till att packa och röja igen! Men ska bli skönt att få det gjort och veta att vi inte behöver tänka på boendet på ett år!
Kontorshäng
Tänk vad underbart det är med laptops, man kan slå upp kontor typ var som helst! Har precis knatat in hos min kollega Sara som bossar Vasagatan, råkade stöta ihop med en äldre herre, tittade upp och hej på dig Loa Falkman! Han är typ min idol!
Hur som helst, avnjuter en levain med chèvre och rödbetor, en iskall latte med kanelsyrup och laddar inför möte med chefen. Första lägenhetsvisningen avklarad och det gick så bra att tanten ville bjuda mig på lunch haha:) Tyvärr ville hon hyra ut möblerat men lägenheten var jättebra så vi får se hur vi ska göra. Har några visningar till att avverka.
Nu kom chefen så dags att jobba!
Livet i storstaden
Eftersom min bloggapp lagt ner totalt så har bloggen hamnat lite i skuggan av allt, vet att jag lovade dyrt och heligt att blogga massor när jag flyttade upp till Stockholm men det blir inte alltid som man tänkt sig!
Jaha men vad händer då, för ett tag sen var jag på intervju för att bli distriktschef, då har man ansvar för flera shopar och uppåt 80 anställda under sig. Träffade vår regionschef som verkade vara positivt inställd till mig och mitt arbete men sa att hon helst skulle se att jag jobbar kvar som platschef ett tag till eftersom jag fortfarande är ganska ny i företaget (även om det känns som jag jobbat på EH i 200 år). Men vi kom fram till att jag behöver en större shop där jag får möjlighet att utvecklas mer och företaget får mer ut av min kompetens, tyvärr är ju alla stora shopar i city redan belägrade av prominenta platschefer så jag får hålla tummarna att nån av dem blir på tjocken eller får för sig att börja plugga, då kommer jag som en stealthattack och pang på rödbetan! Men än så länge är jag kvar ute på Sollentuna och bygger grunden för vad som ska komma att bli ett riktigt mästerverk!
Men jag är inte ledsen för det, min chef har höga planer för mig så han har satt mig på att skola in nya platschefer, i veckorna som kommer så ska jag med till några av hans andra shopar och hjälpa dem med presentation och speed of service, basen för en väl fungerande enhet. Men värst av allt är att jag i nästa vecka ska hålla föredrag inför en sisodär 100 pers, platchefer, distriktschefer, regionschefer, marknadschefer och kanske även vd'n på ett hörn. Jag kommer att dö. Alltså jag är ju hur lattjo som helst bakom baren, kan kläcka ur mig vad som helst till vem som helst, det var likadant när jag jobbade på forex, döball brutta. Men då hade jag en glasruta mellan mig och kunden och nu har jag en stor bardisk. Nu ska jag stå längst fram med en miljon ögon på mig, inget imellan och snacka om seriösa grejer. Mår illa bara jag tänker på det. Man kommer ju ihåg i skolan när lärarna tvinga upp en, svetten lackade, rösten skar sig, det svartnade för ögonen. Men så är det, ska man vara störst, bäst och vackrast så måste man ta på sig game-face och bara kööra. Och för er som undrar ska jag prata om attityd på arbetsplatsen, hur vi beter oss i baren genererar gäster. Jag har fan svart bälte i ämnet.
I övrigt då, ja vi bor ju sedan april i Segeltorp men nu kommer killen vi hyr av hem från sin utlandsvistelse och det är dags för oss att flytta. Ska iväg på tre lägenhetsvisningar idag så jag hoppas hoppas hoppas att det går bra så att vi får nån av dem. Vad gör man annars liksom? Pojkar och flickor, flytta inte till stockholm, det är fan påfrestande för själen!
Nu blir det till att duscha och göra sig snygg, man kan ju inte se ut som ett grottmongo när man kommer, då lär det bli avslag! Tills vi ses och hörs igen! Pussigull!