Flykten från landet
Livet deluxe som han Lapidus bok heter, joråsaåatte. Blir nog bra det här, även om jag vill kaskadkräkas när jag tänker på det…
Kankse ska ta historien från början, i en snabb och effektiv version.
Gustav är bäst på sitt jobb, han jobbar på ett företag där telenor lagt ut bla sin kundtjänst, han sköter massa av viktiga saker, bossar o har sig. Eftersom han varit kontaktperson med folket på Telenor så fick de upp ögnoen för honom, en dag damp ett mail ner att de tyckte att han skulle söka en tjänst hos dem. Sagt o gjort, en triljon intervjuer, tester och förhandlingar senare var jobbet hans.
Byter skrubben mot kontor med utsikt över slussen i Stockholm. Tjapåre.
Den första tiden blir det pendling men såsmåningom måste vi flytta dit helt o hållet. Det är här kaskadkräkandet kommer in. FLYTTA TILL STOCKHOLM?!??! Wtf. Alltså man hör ju baaara skit om hur folk blir blåsta på andrahandskontrakt, bostadsköer, skenande bostadspriser, och där mitt i allt ska vi dimpa ner. Blir väl till att köpa en etta med sovalkov och kokvrå, på en kyligig miljon eller två. Som hittat. Ska lägga ut vår lägenhet på bytessida också, en kollega till Gustav hade gjort det och lyckats byta sin Norrköpingslya mot en trevlig tvåa mitt på Odenplan!
Mitt jobb då? Jo tacka fan för mitt jobb – och min chef! Jag byter enhet helt enkelt, så fort nån slutar eller ny shop ska öppnads ligger jag på övertagningslistan. Med 30-talet shopar och mestadels kvinnliga chefer är ju sannorlikheten att nån blir på tjocken rätt hög! Men som allt annat i stockholm är det hierarki, jag ska inte komma in o tro att jag är nåt, får börja på en midre enhet i ett köpcentrum eller i ett reseläge, sen när jag bevisat mig där kanske jag kan få ta mig an ett flaggskepp. NK-shopen är ju kronjuvelen. Känns ju som man ska ha det i sikte.
Samtidigt som det känns helt fruktansvärt och hemskt att veta att om några månader lämnar jag lilla Norrpan, känns som jag ska lämna alla här för gott och aldrig se dem igen, så känns det ju sjukt spännande! Man har ju så mycket mer möjligheter i Sthlm, mina möjligheter att utvecklas på EH ökar ju lavinartat, skulle jag tröttna på det så är ju arbetsmarknaden enorm, alla stora företag har ju typ huvudkontor där. Sen är jag ju sugen på att plugga till mäklare, hoppsan det kan man visst göra på nåt av universiteten där. Fint!
Torsdagsbetraktelser
Satt o tjuvlyssna på några som skulle beställa tårta, haha vilka bekymmer de hade, nejnej marsipan skulle det inte vara. Men blev det gott utan? Jo men det lovade kvinnan vid disken, men jo vi ska nog ha lite marsipan iaf, men INGEN ROS! Det är ju bara äckligt! Och fult.
Efter en långs stund dividerande sänkte de rösterna o mumla något, kvinnan vid disken pekade på montern med brudpar, det var ju en bröllopppstårta de skulle ha! Sjukt spännande.
Men seriöst vilken dålig säljare hon var, kvinnan vid disken alltså. Jag vet inte om jag är skadad och bara lyssnar på försäljning men alltså shiiit. Det första hon säger när kunderna börja kolla på figurerna var: Ja fast de är ju rätt dyra, sen visa hon en katalog och pekade ut de billigaste, inte för att kunden bett om det. Utan bara som ett nervöst ticks. Sen föreslog hon att de skulle kolla nån annan stans och komma in med dem till bageriet. HALLÅ. Ta det dyraste paret och säg: ååh men titta på de här, de liknar ju tillomed er! Det stavas Ka-tching.
Baah nu vill jag bara gå o jobba o sälja som ett as. För att få ur mig all säljaggression:D
Sa jag att jag ska vinna julkampanjen på jobbet också? Jorå. Kom o köp en bulle för fan.