by Evelina

Så idag har jag bränt pengar.

 

Big surprise. Jag kan ju inte lämna hemmet utan att bränna en Gustav Wasa eller två. Eller Dag Hammarsköld är det väl på de nyare sedlarna men vem håller koll, plastic fantastic som man brukar säga.

 

Tanken var att jag bara skulle till barnmorskan, sen skulle jag bara via jobbet och hämta rengöringen som Alicia köpt ut i taxfree åt mig, sen skulle jag åka hem. Allt skulle vara klart på under en timme. Jag gräddade tillomed några croissanter på morgonen som jag kunde fika på när jag kom hem.

 

Men så är det ju sådär som det är ibland, att allt blir inte riktigt som man tänkt sig. Ni utan barn: ni vet dom där småbarnsföräldrarna som alltid kommer med andan i halsen lite senare än planerat och ser ut som de varit genom en orkan och du sitter där med håret och sminket under kontroll, sippar på din latte och tänker alltsåå hur svårt ska det va att komma i tid? Det är väl bara att sätta på ungen en jacka och gå ut? Och ni som har barn: ni vet när hjärnan inte samarbetar, det är konstant nån som behöver kissa, gick du inte innan vi gick hemifrån? Mamma jag är hungrig! Nä nu är jag förbannad på nån skitgrej... Alltså nu har jag ju inte fått mitt barn än. Det är ju jag som är barnet. Kiss och matpaus konstant. 

 

Började dagen med att gå upp svintidigt för att flytta på bilen som inte får stå utanför på torsdagar, kunde gjort det igår men då låg jag alldeles för bekvämt i soffan med en kopp te och filten upp till nästippen.

Blev sjukt överraskad av att jag behövde skrapa rutorna, nä jag har inte riktigt vant mig vid att vara bilägare än, så jag blir skitirriterad på att jag inte har vantar på mig. Jävla helvetes jävla skit och jag som precis klivit ur sängen. Sidorutorna går bra, sen ska jag ta den där förbannade vindrutan som är typ sju meter bred, och magen är i vägen. Helt anfådd med håll och en förbannad bebis som sparkar hej vilt i magen sätter jag mig i bilen och försöker få bort imman på insidan. Blir förbannad och kör utan att egentligen se något. Tvingas stanna och invänta att bilen ska bli lite varmare. Väl hemma igen inser jag att klockan tickat iväg rejält och jag måste skynda mig till mvc. Jag hatar verkligen att skynda. 

 

Så ja det jag vill ha sagt med det är att det faktiskt var ganska synd om mig och jag behövde lite retail-terapi. 

 

Sen blev det lunch med Gustav + kollegor, innan jag ens hunnit köpa det jag skulle köpa, lite jävla ögonskuggor. Så det som skulle ta en timme tog närmre 6... Helt jävla slut nu. Och ryggen är paj. Ska packa upp mina prylar och ta en kopp te nu så jag lugnar ner mig. 

 

 Efter mvc-besöket behövde vi lite näringsrik frukost. Så vi stannade till på EH och tog en Mocha Frapino.

 

Vi gifter oss i sommar, närmare bestämt 20 augusti!

 

Gustav friade för snart ett år sen, på vår 8-års dag, vi var hemma, drack champagne och åt skaldjursplatå och så helt plötsligt frågade han om jag ville gifta mig med honom, jag började storböla - typ sådär som man kan börja storböla av gravidhormoner. På nåt sätt hade jag ju mitt bröllop klart i skallen redan, men ändå inte. Jag insåg ganska snabbt att jag hade på tok för mycket på gång därinne, det behövde rensas, och sen när man börjar inse hur mycket saker kostar, det är då illamåendet kommer. 

 

Vi bestämde ganska snabbt att vi ville vara på landet hos Gustavs mamma, perfekta idyllen, mitt ute i ingenmansland med skog runt om och gott om plats att ställa till med bröllop. Naiva som vi var tänkte vi att ja men vi ska ju bara ha ett litet bröllop, då kommer vi lite billigare undan om vi är på landet. Ha-HA. Nä så funkar det inte. Hyr man lokal så får man ju betala för lokal och eller mat, men då ingår saker som bord, stolar, tallrikar, tak över huvudet... Nu skulle vi hyra in allt, och vårt "lilla" bröllop visade sig inte bli så litet när vi började överslagsräkna på gäster - bara den närmsta släkten och vännerna - dom man umgås med och sånna som man känt sen man hängde i blöjor typ. Närmre 75 pers med respektive och barn. Och det där med barn, det har varit en jävla cirkus att bestämma sig för, men vi gjorde det som kändes bäst för oss och strök barnen. Vi vill ju faktiskt att vuxna ska få dricka vuxendricka o dansa löjligt hela natten utan att deras barn får men för livet. 

 

Första månaderna bestod planeringen av mycket snack och lite verkstad som man brukar säga, alla idéer bollades utan att nåt riktigt blev gjort. Men vi bestämde oss för att när vi åker på cykelsemester, då jävlar ska vi planera bröllop! Ja man har ju så mycket tid att tänka på sadeln på dagen och på kvällen när man dricker vin och lagar mat på spritköket innan man kryper in i tältet har man massvis av tid att planera ihop. Sagt och gjort, vi började bena ut vad vi ville och inte ville ha på brölllopet. Det är ju minst lika viktigt att bestämma vad man inte vill ha, bara för att det är tradition så kanske det inte passar oss. T.ex. kyrkan, känns helt galet att viga sig där, ingen av oss tror ju på gud så ska vi stå där o välsignas bara för att det är en fin tradition? Känns ju typ som ett hån mot kristna. Nä så vi kör utomhus i en jättefin naturhage istället! 

Jo men det gick ju rätt bra det där med planerandet. Sen avslutade vi resan med en romantisk långweekend i Paris, ni vet mycket champagne och ostron...

Och då hände nåt som satte bröllopsplanerna i gungning. Fast det visste vi ju inte då. Först en sisodär 6 veckor senare och jag sitter på tunnelbanan till jobbet och har bara en tanke i skallen faller poletten ner, varför jag mått illa, haft konstig magvärk och varit öm i brösten. 

 

Jag vet inte, glädje, chock, psykos. Galet. Sjukt. Panik.

 

Vi visste inte vad vi skulle göra, skrota bröllopsplanerna, panikgifta oss direkt, skjuta fram bröllopet? Och inget kunde vi säga till våra mammor som undrade hur det gick med planerandet, vi visste ju inte själva och vi ville inte berätta vad som hade hänt riktigt än. Kändes som jag satt o ljög svärmor rätt upp i ansiktet när vi satt vid hennes matbord och hon frågade om planeringen och jag duckade frågorna som en politiker. Och att jag hade slutat röka där mitt upp i allt var ju bara en händelse... och jag ville inte ha vin till maten för då blev jag röksugen... eeh.

 

Men sen föll allt på plats, klart vi skulle gifta oss som planerat! Bara det att för att planen skulle klaffa så behövde vi boka boende till gästerna. Såklart var scoutgården som ligger granne bokad på ett enda datum 2016. Vårt jävla datum. För att nån tönt skulle ha "släktträff". Hoppas dom får bålgetinginvasion, man kan ju inte bara sno mitt datum sådär! Så vi fick tänka om och landade på den 20e, känns som en statistisk bra kväll. Även om jag uppmuntrar gästerna att ta med sig paraply och underställ just in case... 

 

Så nu sitter jag här, 178 dagar kvar tills det smäller och har fått en spark i röven att sätta fart, har fått så jävla mycket gjort de senaste dagarna. Idag har jag suttit vid datorn och jobbat konstant, skrivit om gästlistan, skrivit menyförslag, börjat med en hemsida med bröllopsinfo, läst spaltmeter om vilken information man ska ge gästerna, vett o etikett kring inbjudan, hur man gör en egen brudbukett... blev helt slut i skallen efter några timmar. Men det känns så himla kul, skulle fan vilja syssla med sånt här på heltid, ska nog skola om mig till weddingplanner :D

 

Många viktiga stora punkter är iaf avbockade, vi har hyrt ett jääättetält på typ 85kvm som ska slås upp på ängen, stolar, bord, belysning, värmefläktar, porslin och innertyg är löst, så hela "lokalen" är ordnad. Vi har en vigselförättare, vi har övernattning ordnat för alla gäster. Så nu ska allt annat bara falla på plats. Inväntar med spänning allt pynt jag klickat hem från Kina (haha har gått banans på AliExpress), det är tassels, pompoms, rislyktor, honeycombs... you name it. 

 

 

 

 

 

 

 

I december var jag på min bästis Marias bröllop, och eftersom det var ett hemligt överraskningsbröllop så kunde vi ju inte ordna en möhippa till henne, men man kommer inte undan för det! I helgen hade vi Fruhippa istället! Full rulle hela dagen med uppdrag och poledanceklass, middag, lekar och singstar, preggo-Evelina vaggade med rätt bra även om jag fick sitta av poledancingen, men blev sjukt sugen på att testa när bebisen flyttat ur magen!

 

Och i Augusti ska jag stå brud! Så då blir det möhippa för mig (ja förhoppningsvis, vi får väl se hur mycket mina vänner tycker om mig), jag hade ju en vision om att åka till Barcelona och vakna upp som i Baksmällanfilmerna, men ja... med en 3-månaders bebis kanske det blir lite lugnare. Det är lite som min 30-årsdag, bebisen kommer vara typ exakt 2 månader då, gissar på att jag inte kommer ligga dyngrak och spy på tunnelbanan den kvällen... Tänk vad vuxen man är. Det här kommer va min nyktraste sommar sen 2005!

 

 

Nu ska jag sätta lite fart, har tänkt att viga dagen åt Bröllopsplanering! mindre än 6 månader kvar!

 

Låt oss låssas att inget hänt. 

 

Igår, i någon slags panikattack över framtiden kom jag och tänka på den där bloggen jag sysslade med när jag var ung och trodde att jag var cool.-Ja den ja, kommer inte ens ihåg hur den ser ut... kanske bäst att kolla? Knapprade in adressen och där låg den, som inget hade hänt. Och nu såhär tre år senare, tre omväldigande år senare funderar jag över om jag kanske inte skulle ta upp den igen. 

 

Det är ju sånt förstagångsmorsor gör, får nån form av psykos som säger åt dem att starta en blogg, har de redan en så byts allt innehåll ut mot rosaskimrande bebisbilder. Det skriver om så sjukt ointressanta saker. Typ den där nya skaljackan från P.O.P, skaljacka som man inte ens visste vad det var för något innan det där plusset på gravtestet lyste i ansiktet på en. Eller vad P.O.P var förkortning av, för klart att alla coola småbarnsföräldrar ägnar sig åt förkortningar, den som vet, den vet liksom.
Och sen helt plötsligt är den där jävla psykosen i full rullning. Och man får med andra psykosade personer på tåget, nån nygravid person ligger hemma en kväll, bulan har inte börjat synas än men funderingarna finns där, man tar fram mobilen börjar googla lite, hamnar på nån gravidblogg/mammablogg och 3 timmar senare har man utan någon som helst anledning läst varenda onödigt inlägg om fika på stan och annat totalt ointressant skit som den här totalt främmande personen i psykos har skrivit. Sen går det nån månad, man börjar bli riktigt framtung, man jobbar lite mindre, är hemma lite mer och sen kommer man på, fan jag kanske skulle starta en blogg!!! ...

Då har jag nåt att göra och klart att hela världen kommer vara intresserade att läsa om mitt fantastiska barn. Jag är ju typ den enda i världen som vet hur det är att va gravid, och att va småbarnsmamma, och att va cool på samma gång!

 

Nä så nu sitter jag här, med inpackning i håret, ansiktsmask i nyllet, egentligen har jag inte tid för som blivande småbarnsförälder är jag sjukt upptagen. Ikväll ska jag tex. på förlossningskur på Huddinge sjukhus. Bara en sån sak. Men jag sitter här, det är ju lite pinsamt, jag ser ju ner på folk som "bloggar", bara ordet får mig att vilja gömma mig i en skämskudde. 

 

Men ja nåt ska man väl ha o göra om dagarna förutom att ruinera sig på nätshopping. 

Sen om ingen vill läsa min blogg, och jag skriver det här inlägget nu, kanske några till och sen har jag en ny bloggpaus på 3 år... ja då får det vara så. Men nu har jag faktiskt inte tid till det här, jag måste ju hinna duscha och få psykbryt på att jag inte har några rena kläder, gråta en sväng och sen äta lite choklad för att lugna mina hormoner.

 

Tänkte att det var dags för en uppdatering om livet i huvudstaden. 

För typ 2 månader sen flyttade vi in i en jättemysig lägenhet i Bagarmossen, vi har börjat komma till ro och få rätt på allt med bohag och det som hör till. 

Livet rullar på i accelererande hastighet och man hinner knappt vakna ur måndagskoman innan det är söndag och man undrar vad som hände med veckan. 

 

Igår var det dags för stormöte med cheferna och massa information om vad som händer under nästa år på företaget, kändes som det var nyss vi satt där och taggade till för att påbörja 2012. Ser grymt mycket fram emot att göra mitt alldeles egna resultat 2013. Har varit på EH i 1½ år nu men aldrig haft ett helt eget resultat pga. flytt så nu om ingen får för sig att jag ska få en ny shop så ska jag rodda Sollentuna till oanade höjder. Bara på den tid jag haft hand om shopen har jag dragit upp försäljningen med 40%. Mina anställda är grymma och vi jobbar sjukt bra ihop så nu jävlar ska vi leverera. Till våren kommer vi ha massa spännande tävlingar inom företaget som har i syfte att ge våra gäster en ännu bättre service och jag vet ju att vi verkligen har en chans att vinna om alla bara drar åt samma håll! Kan vara så att det är lite hemligstämplat så jag får återkomma om vi vinner:) Men innan dess ska jag fila på min ansökan om att få gå masterbaristautbildning, 3 platser på hela regionen så det gäller att ha en vass ansökan som motiverar vad jag kan göra för att driva utvecklingen inom kaffe på EH framåt. Vore schuuukt kul att få gå utbildningen, man får lära sig allt om hantverket bakom kaffetillverkning, från odlare till att själv rosta bönor, laga espressomaskiner, alla möjliga sorters bryggtekniker som chemex, aeropress, dropcoffee, you name it!

 

Hur som haver, igår hade vi julfest med alla platschefer, distriktschefer, regionschefen... ja alla var där. Hade hur trevligt som helst med hela havet stormar, limbo, konstiga lekar och en hel del vin! Lärde känna västeråsgänget från mitt distrikt lite bättre och det var riktigt trevligt, kan lova att vi var grymmast på dansgolvet! Min älskade lilla protogee Peter var sjukt taggad på att vinna alla lekar vilket resulterade i ett par spruckna byxor, tur att han hade tagit kalsonger på sig! Julröda och fina! 

 

Idag är jag gräsänka så det blir till att få lite vettigt gjort, diskberget börjar komma i höjd med Kebenekaise och runt om i lägenheten ligger smutstvätt på väl valda platser, det gäller att börja riva innan stället ser ut som en knarkarkvart! Kanske tillochmed kan göra lite julfint? Okej nu ska vi inte ta i så vi spricker men lite pynt skulle vara fint. Tänkte bjuda hem mina små hjärtan från jobbet på glöggkväll och man vill ju ha lite stämningsfullt då!

 

Ja det var nog allt för den här gången, ska nog ta en sväng in på asos, newlook och miss selfridge innan jag ger mig i kast med disken. Ja så jag får lite inspiration:D

 

 

 

Precis sett senaste avsnittet av ANTM s19, och JESUS vad jag stör mig på hon Kristin, sååå jävla snygg men sån jävla karikatyr av hollywoodproduktions-meangirl. Alltså jag trodde inte att sånna fanns på riktigt, hon har ju verkligen empatistörning! Visst har hon inte lämnat tonåren än men hon är mer som en trotsig ensambarn-femåring. 

Laura är min favorit so-far, trodde att hon skulle vara annorlunda i första avsnittet men hon är väldigt varm o mjuk plus dösnygg och modellig! Vem röstar ni på? Victoria må vara knäpp i huvet men faaan hon är fab hon med!

 

Haha, det skulle jag säga till Kristin om jag träffa henne!

Tänk vad underbart det är med laptops, man kan slå upp kontor typ var som helst! Har precis knatat in hos min kollega Sara som bossar Vasagatan, råkade stöta ihop med en äldre herre, tittade upp och hej på dig Loa Falkman! Han är typ min idol!

 

Hur som helst, avnjuter en levain med chèvre och rödbetor, en iskall latte med kanelsyrup och laddar inför möte med chefen. Första lägenhetsvisningen avklarad och det gick så bra att tanten ville bjuda mig på lunch haha:) Tyvärr ville hon hyra ut möblerat men lägenheten var jättebra så vi får se hur vi ska göra. Har några visningar till att avverka.

 

Nu kom chefen så dags att jobba!

 

Eftersom min bloggapp lagt ner totalt så har bloggen hamnat lite i skuggan av allt, vet att jag lovade dyrt och heligt att blogga massor när jag flyttade upp till Stockholm men det blir inte alltid som man tänkt sig!

 

Jaha men vad händer då, för ett tag sen var jag på intervju för att bli distriktschef, då har man ansvar för flera shopar och uppåt 80 anställda under sig. Träffade vår regionschef som verkade vara positivt inställd till mig och mitt arbete men sa att hon helst skulle se att jag jobbar kvar som platschef ett tag till eftersom jag fortfarande är ganska ny i företaget (även om det känns som jag jobbat på EH i 200 år). Men vi kom fram till att jag behöver en större shop där jag får möjlighet att utvecklas mer och företaget får mer ut av min kompetens, tyvärr är ju alla stora shopar i city redan belägrade av prominenta platschefer så jag får hålla tummarna att nån av dem blir på tjocken eller får för sig att börja plugga, då kommer jag som en stealthattack och pang på rödbetan! Men än så länge är jag kvar ute på Sollentuna och bygger grunden för vad som ska komma att bli ett riktigt mästerverk! 

 

Men jag är inte ledsen för det, min chef har höga planer för mig så han har satt mig på att skola in nya platschefer, i veckorna som kommer så ska jag med till några av hans andra shopar och hjälpa dem med presentation och speed of service, basen för en väl fungerande enhet. Men värst av allt är att jag i nästa vecka ska hålla föredrag inför en sisodär 100 pers, platchefer, distriktschefer, regionschefer, marknadschefer och kanske även vd'n på ett hörn. Jag kommer att dö. Alltså jag är ju hur lattjo som helst bakom baren, kan kläcka ur mig vad som helst till vem som helst, det var likadant när jag jobbade på forex, döball brutta. Men då hade jag en glasruta mellan mig och kunden och nu har jag en stor bardisk. Nu ska jag stå längst fram med en miljon ögon på mig, inget imellan och snacka om seriösa grejer. Mår illa bara jag tänker på det. Man kommer ju ihåg i skolan när lärarna tvinga upp en, svetten lackade, rösten skar sig, det svartnade för ögonen. Men så är det, ska man vara störst, bäst och vackrast så måste man ta på sig game-face och bara kööra. Och för er som undrar ska jag prata om attityd på arbetsplatsen, hur vi beter oss i baren genererar gäster. Jag har fan svart bälte i ämnet. 

 

I övrigt då, ja vi bor ju sedan april i Segeltorp men nu kommer killen vi hyr av hem från sin utlandsvistelse och det är dags för oss att flytta. Ska iväg på tre lägenhetsvisningar idag så jag hoppas hoppas hoppas att det går bra så att vi får nån av dem. Vad gör man annars liksom? Pojkar och flickor, flytta inte till stockholm, det är fan påfrestande för själen! 

 

Nu blir det till att duscha och göra sig snygg, man kan ju inte se ut som ett grottmongo när man kommer, då lär det bli avslag! Tills vi ses och hörs igen! Pussigull!

Har så jävla fullt upp och jag älskart!

 

Igår var det kaozz de lux på jobbet! Hade personalmöte på morgonen där jag gick igenom typ allt, förra chefen som skolat in personalen har ju inte lärt dem ett skit så det var verkligen back to basics. Espressomaskinens underhåll, korrekt rengöring av diskmaskinen, vad som händer om man inte gör rent sopbehållare med matrester, regelverk från miljo och hälsa... dösexiga grejer som ni förstår. Men det känns som att jag nådde fram och att basen kommer ligga som ett smäck och nu är det bara att tuta o köra!

 

Har kampanj på luncher nu också så jag bestämde mig för att snajsa till baren och hur vi frontar produkterna... jo tack kan lova att det funka för klockan tre så var allt slut, det vi säljer på 1,5 dag hade gått på 3 timmar. Presentation presentation presentation gott folk! Fan jag är så nöjd med mig själv, min distriktschef kom på oanmält besök och fick nästan slaget när han såg hur tomt och jävligt det såg ut, men jag drog bara ut en dagsrapport på försäljningen så fick han så han teg:D Stannade kvar nästan fram till stängning och bara öste upp mackor, smoothies, kakor, städade, diskade, det går så jäävla bra nu! Sprängde dagsbudgeten med 23%! 

 

Sen snackade vi lite buisness också... lite på min framtid inom företaget men det får vara lite hemligt ett tag till, vi får se vad som händer. Det är inget bestämt men vi har lite planer och funderingar! 

 

Lite sovmorgon idag, ska dra på lite kladd i fejjan och dra mig till jobbet snart igen, jag blir sån arbetsnarkoman när det är mycket att göra, skulle vilja jobba varje dag för att se till att vi fortsätter pumpa ut varenda droppe av shopens kapacitet! Men då kommer jag storkna så lite lugnt måste jag ta det! 

 

Så här fin är min bar i Sollentuna!

Som ni kanske vet så gillar jag ju iiinte att gå till frisören. Och idag späddes min fobi på ytterligare. Killen jag klippte mig hos förutom sjukligt bukfet också jävligt dryg. Det blev ju inte bättre av att när jag pratade med hans kollega och sa att jag funderade på att köra en röd toning för att se om jag passar i det så sa hon: Eh rött? Med en fantastiskt skeptisk röst.

 

Bestämde mig för att bara kapa det slitna och jämna till det, vilket slutade på 15cm.... Han inledde hela mötet med: ja du har inte varit hos frisören på länge... och inte gör du inpackningar heller.
Fan håll käften och klipp mitt jävla hår tänkte jag, men log lite och förklarade att jag har frisörskräck som andra har tandläkarskräck. Men nu har jag tagit mig i kragen och beställt hem lite redken-prylar för att börja på ny kula med mitt hår. - Från internet eller? Du vet det är inte samma som vi har, det är bara skit, hur kan du veta att du får rätt grejer när du beställer från internet?
Seriöst säger man så? Nej där börja jag lacka ur. Om det är nåt jag vet om kundbemötande så är det att aldrig slå ner på det dom tycker är bra. Tänk om en gäst skulle säga till mig: Jag köpte hem Gevalias nya bönor, dom är supergoda! Och jag skulle kontra med: Ja fast Gevalia köper in från så många odlare och blandar hejvilt så du ska ju inte vara säker på att du får samma bönor nästa gång, dessutom så kanske några av bönorna kommer från en farm som tillåter barnarbete!

Nej. Så gör man inte. Jag är helt övertygad om att de grejer jag beställer hem är bra och riktiga och jag förstår varför internetbutiken är billigare. Det börja han också att tjaffsa om. Och glömde typ bort mitt hår. Jag försökte att inte säga något för att dialogen inte skulle fortsätta, jag ville bara därifrån.

Väl hemma i hissen ser jag direkt att håret är sjukt ojämt, det är liksom hackigt. Men jag tänker faaaan inte gå tillbaka o be dem fixa, det gör jag fan själv.

 

Tänk om jag bestämt mig för att gå all-in med page och färgning, hade fan dött om jag hade tvingats sitta i den där jävla stolen några minuter längre än jag gjorde. Så nu blir det hemblekning och Gustav får försöka klippa till det ojämna. Han är kung på folieslingor så det borde han klara galant!

 

Nej nu ska jag äta en chokladbit så jag kan lugna ner mina nerver!

Jo eller ja klänningen har inte anlänt än men den är beställd! Nu gäller det att ligga i hårdträning innan den kommer så att jag kan bära upp den riktigt bra!

Snart är semestern över, stressen över att det är så få dagar kvar börjar göra sig påmind!

Förra veckan när jag gjorde min plikt som god flickvän och gick med på att paddla på Dalälven och i Sveriges myggtätaste område Färnebofjärden så hade jag med mig boken Elsas Mode (som jag fick i födelsedagspresent av Gosia förra året). Nu är ju inte den ett litterärt mästerverk och jag har svårt att föreställa mig att Sofi Fahrman en dag kommer att stå på en scen och mottaga Nobelpriset av Hans Kungliga höghet - men - den fick mig ändå inspirerad att blogga.

Idag skulle vi varit iväg på Gröna Lund med några vänner men eftersom jag är en gammal kärring med ryggbesvär bestämde jag mig för att banga så karln fick åka själv, till förmån för mitt litterära intresse. Tydligen är mina små kuriosor efterlängtade eftersom jag har fått lite tjuvnyp om att jag uppdaterar för dåligt.

Så här mina kära kittens. Nu kommer det.