Miljonprojekt
Problemet med att vara "hemmafru" nu sista tiden innan bebisen kommer är att man får så mycket tid att internetshoppa... eller ja typ fönstershoppa iaf. Har hittat så galet mycket fina saker jag vill köpa. Främst inredning, och problemet med det är ju att vi bor på 52kvm som redan har prylar så det räcker. I Stockholmsmått mätt har vi ju en "jättelägenhet" för oss två, majoriteten av de singelvänner vi har bor i rum eller små kyffen i andra hand och betalar absurda summor i hyra. Så man ska ju inte klaga!
Meeeeen jag vill ha en större lägenhet! Ett barnrum att inreda, "börja om" med ny inredning i en ny bostad. Så på söndag ska jag och Gustav på visning typ rakt över gatan, en lägenhet som byggdes typ när vårat hus byggdes så typ samma stil, men ett rum till! Åh jag hoppas verkligen att den är bra, och att ingen annan vill ha den så vi kan hålla ner priset lite... haha like that is gonna happen.
Jag är ju lite glad åt de nya amorteringskraven, förhoppningsvis rensar det bort lite "lyxfällan"-prospects som egentligen inte har råd att låna, eftersom nu blir ju månadskostnaden betydligt högre.
Har suttit på hemnet och drömt mig bort i söderortvillor, skitfula skokartonger som "bara" kostar 6-7 miljoner. Men se det blir det nog inget med. Vi får börja med bostadsrätt och hoppas att den ökar i värde så kanske vi kan köpa hus långt långt fram i tiden. Vi räknar ju ändå med 3-3,5 milj kronor för en trea söder om söder. Bara för sakens skull kollade jag vad vi skulle få för pengarna runt Norrköping. Världens lyxkåkar, men ja då skulle vi ju inte ha nåt att jobba med så då skulle vi ju bli fattiga pga det istället:)
Tänk va skönt att bara rensa ut allt gammal skit o börja om! Jag vill ha ett mysigt nytt kök med ett stort köksbord som man kan sitta och spela spel, käka middag och dricka vin ihop med massa vänner. Ett sovrum med mjuka detaljer, naturmaterial och harmoni. Ett ljust vardagsrum med plats för barnleksaker utspridda över hela golvet. Ett barnrum med myshörna som man kan läsa sagor i. Och såklart en balkong där man kan sitta i solen och dricka kaffe!
Nä nu fick jag fan inspiration till att rensa skåp och läma in på second hand!
Dags att bli frä$$$ch.
Ja det är ju alltid ett jävla tjat om beach 20XX, i år löser jag det med heltäckande baddräkt. Och en jävla massa ammande. Ingen vill se min fladdriga post-pregnancymage ändå.
Läste att man bränner typ 500 kcal per amning. Så alltså om man köper en elektrisk bröstpump och bara har den påkopplad dygnet runt så kan man ju typ ligga på soffan o äta chips med dipp o ändå bli smal och snygg. Att ingen tänk på det innan!
Men det finns ju saker jag kan göra nu, typ få rätt på fejset och håret innan bröllopet. Så nu har jag klickat hem en derma-roller. Ni vet den där med massa små nålar man ska misshandla nyllet med. Har varit sjukt skeptisk tills en bekant testa och faktiskt fått resultat, så nu har jag gjort min Google/youtube-research och känner att 199kr kan jag väl offra om min hud kan bli lite fräschare. Har ju grova porer och ganska problemig hud ("det är bara puberteten, det blir bättre när du blir äldre", kommer ni ihåg den jävla lögnen?), jag har haft tankar på laserbehandlingar och allt men nu är jag ändå snart 30+, gift och småbarnsmorsa, har ju mitt på det torra så att säga, om Gustav tröttnar på mig har jag iaf ett barn som jag kan tvinga att älska mig hur ful jag än är. Så jag får ta lite billigare lösningar helt enkelt... (Eller hoppas på att Gustav blir stormtät så jag kan bli lyxhustru och botoxa varenda vrå av kroppen!)
Och på tal om billiga lösningar så fick jag tips av min frisör om Lidls anti-rynkcrème, den hade tydligen blivit utsedd till bäst i test av Råd&Rön
(oj pensionärspoäng där alltså), jag letade upp källan för att se vad den jämförts med - bland annat Lancôme och Vichy som ändå är tungviktare på marknaden. Här är en
LÄNK.
Så idag under min pengabrännarturné smet jag in på Lidl och plockade upp ögon+dagcrème för typ 40kr/st. Hemskt ful förpackning och jag är ju en förpackningsfjolla. Får typ hälla upp dem i nåt annat haha.
Nu ska det bli spännande att testa hur det känns, har använt Kiehl's Ultra facial creme som jag tycker är svinbra för den blir typ ett med huden direkt och man känner sig superfräsch och inte alls kladdig. Plus att förpackningen är på 125ml utan massa extra "burkvolym" (ni vet när burken är skitstor och tjock o så är det en liten klick kräm i). Den är inte alls så dyr, typ 2-300 tror jag och räcker jättelänge (både jag o Gustav använder den typ morgon o kväll och ändå räcker den länge), men nu testar vi nåt nytt!
Och det här med min dåliga hud, jag har testat såååå mycket olika produkter genom åren, och nu har jag äntligen hittat "min" ansiktsrengöring. Clarins Gentle Foaming Cleanser med sheasmör. Den är krämig och löser upp allt smink, bara när jag haft gel-eyeliner behöver jag dra lite med makeupborttagning först. Huden blir lugn och mjuk. Den ligger på typ 265kr och räcker lite mer än en månad oftast, men ibland blir jag snål och använder nåt annat skit, det tar inte många dagar innan min hud börjar göra uppror, och så fort jag börjar med Clarinsen igen så blir den bra igen. Så jag har liksom en liten kärlek till Clarins trots att jag knappt testat några andra produkter.
Well, så nu när min vän Alicia var på kryssning i helgen och hon köpte ut två tuber i tax-freen åt mig, halleluljah! ... Och så var jag på Åhléns idag för att handla lite ögonskuggor till min bröllopssminkning, 20% på Make Up Store - gäller att passa på. Och så ser jag ett bord med 50% på utvalda skönhetsprodukter. Och där ligger ett serum från Clarins som normalt sett kostar typ 900kr. Och då fick jag överslag i hjärnan, det är ju typ som att dom ger bort grejjerna! Så jag köpte den. Och medan jag ändå var i farten slängde jag ner lite brungörande lotion. Skit i att jag var jättenöjd med min superkräm jag handlat asbilligt på Lidl. Man kan inte ha för många superkrämer! Nån jäkla volymgrej till ögonbynen åkte ner också, kommer ni ihåg högstadiet och stilikonen Pamela Anderson? Well, nu är det ju inne med buske igen!
Förutom det så skulle jag ju handla nytt schampo och balsam idag, också nåt man lärt sig med åren, handla hos frisör eller av "frisörbutik", det kostar mer än på Ica men resultatet blir bättre. Och det bästa är att det är stora förpackningar, fan vad jag älskar dom där jätteförpackningarna med pump! Känns typ som det blir billigare ändå, behöver ju inte handla lika ofta.. Väl där kom jag på att jag vill ha nån värmeskyddande lotion, klart som fan att jag kom därifrån med nån flaska för 300 jävla spänn, tjejen i butiken såg väl på mig att jag hade plånboken vidöppen... Jag kommer ju säkert se ut som nån av tjejerna i schamporeklam nu! Lika smal och snygg också efter allt ammande och anti-rynkkrämande!
Livet på en pinne.
Så idag har jag bränt pengar.
Big surprise. Jag kan ju inte lämna hemmet utan att bränna en Gustav Wasa eller två. Eller Dag Hammarsköld är det väl på de nyare sedlarna men vem håller koll, plastic fantastic som man brukar säga.
Tanken var att jag bara skulle till barnmorskan, sen skulle jag bara via jobbet och hämta rengöringen som Alicia köpt ut i taxfree åt mig, sen skulle jag åka hem. Allt skulle vara klart på under en timme. Jag gräddade tillomed några croissanter på morgonen som jag kunde fika på när jag kom hem.
Men så är det ju sådär som det är ibland, att allt blir inte riktigt som man tänkt sig. Ni utan barn: ni vet dom där småbarnsföräldrarna som alltid kommer med andan i halsen lite senare än planerat och ser ut som de varit genom en orkan och du sitter där med håret och sminket under kontroll, sippar på din latte och tänker alltsåå hur svårt ska det va att komma i tid? Det är väl bara att sätta på ungen en jacka och gå ut? Och ni som har barn: ni vet när hjärnan inte samarbetar, det är konstant nån som behöver kissa, gick du inte innan vi gick hemifrån? Mamma jag är hungrig! Nä nu är jag förbannad på nån skitgrej... Alltså nu har jag ju inte fått mitt barn än. Det är ju jag som är barnet. Kiss och matpaus konstant.
Började dagen med att gå upp svintidigt för att flytta på bilen som inte får stå utanför på torsdagar, kunde gjort det igår men då låg jag alldeles för bekvämt i soffan med en kopp te och filten upp till nästippen.
Blev sjukt överraskad av att jag behövde skrapa rutorna, nä jag har inte riktigt vant mig vid att vara bilägare än, så jag blir skitirriterad på att jag inte har vantar på mig. Jävla helvetes jävla skit och jag som precis klivit ur sängen. Sidorutorna går bra, sen ska jag ta den där förbannade vindrutan som är typ sju meter bred, och magen är i vägen. Helt anfådd med håll och en förbannad bebis som sparkar hej vilt i magen sätter jag mig i bilen och försöker få bort imman på insidan. Blir förbannad och kör utan att egentligen se något. Tvingas stanna och invänta att bilen ska bli lite varmare. Väl hemma igen inser jag att klockan tickat iväg rejält och jag måste skynda mig till mvc. Jag hatar verkligen att skynda.
Så ja det jag vill ha sagt med det är att det faktiskt var ganska synd om mig och jag behövde lite retail-terapi.
Sen blev det lunch med Gustav + kollegor, innan jag ens hunnit köpa det jag skulle köpa, lite jävla ögonskuggor. Så det som skulle ta en timme tog närmre 6... Helt jävla slut nu. Och ryggen är paj. Ska packa upp mina prylar och ta en kopp te nu så jag lugnar ner mig.
Efter mvc-besöket behövde vi lite näringsrik frukost. Så vi stannade till på EH och tog en Mocha Frapino.
(Men till mitt försvar åt jag sallad till lunch, med massa linser och bönor, så det så.)
Bröllopsplanering och hjärnblödning
Vi gifter oss i sommar, närmare bestämt 20 augusti!
Gustav friade för snart ett år sen, på vår 8-års dag, vi var hemma, drack champagne och åt skaldjursplatå och så helt plötsligt frågade han om jag ville gifta mig med honom, jag började storböla - typ sådär som man kan börja storböla av gravidhormoner. På nåt sätt hade jag ju mitt bröllop klart i skallen redan, men ändå inte. Jag insåg ganska snabbt att jag hade på tok för mycket på gång därinne, det behövde rensas, och sen när man börjar inse hur mycket saker kostar, det är då illamåendet kommer.
Vi bestämde ganska snabbt att vi ville vara på landet hos Gustavs mamma, perfekta idyllen, mitt ute i ingenmansland med skog runt om och gott om plats att ställa till med bröllop. Naiva som vi var tänkte vi att ja men vi ska ju bara ha ett litet bröllop, då kommer vi lite billigare undan om vi är på landet. Ha-HA. Nä så funkar det inte. Hyr man lokal så får man ju betala för lokal och eller mat, men då ingår saker som bord, stolar, tallrikar, tak över huvudet... Nu skulle vi hyra in allt, och vårt "lilla" bröllop visade sig inte bli så litet när vi började överslagsräkna på gäster - bara den närmsta släkten och vännerna - dom man umgås med och sånna som man känt sen man hängde i blöjor typ. Närmre 75 pers med respektive och barn. Och det där med barn, det har varit en jävla cirkus att bestämma sig för, men vi gjorde det som kändes bäst för oss och strök barnen. Vi vill ju faktiskt att vuxna ska få dricka vuxendricka o dansa löjligt hela natten utan att deras barn får men för livet.
Första månaderna bestod planeringen av mycket snack och lite verkstad som man brukar säga, alla idéer bollades utan att nåt riktigt blev gjort. Men vi bestämde oss för att när vi åker på cykelsemester, då jävlar ska vi planera bröllop! Ja man har ju så mycket tid att tänka på sadeln på dagen och på kvällen när man dricker vin och lagar mat på spritköket innan man kryper in i tältet har man massvis av tid att planera ihop. Sagt och gjort, vi började bena ut vad vi ville och inte ville ha på brölllopet. Det är ju minst lika viktigt att bestämma vad man inte vill ha, bara för att det är tradition så kanske det inte passar oss. T.ex. kyrkan, känns helt galet att viga sig där, ingen av oss tror ju på gud så ska vi stå där o välsignas bara för att det är en fin tradition? Känns ju typ som ett hån mot kristna. Nä så vi kör utomhus i en jättefin naturhage istället!
Jo men det gick ju rätt bra det där med planerandet. Sen avslutade vi resan med en romantisk långweekend i Paris, ni vet mycket champagne och ostron...
Och då hände nåt som satte bröllopsplanerna i gungning. Fast det visste vi ju inte då. Först en sisodär 6 veckor senare och jag sitter på tunnelbanan till jobbet och har bara en tanke i skallen faller poletten ner, varför jag mått illa, haft konstig magvärk och varit öm i brösten.
Jag vet inte, glädje, chock, psykos. Galet. Sjukt. Panik.
Vi visste inte vad vi skulle göra, skrota bröllopsplanerna, panikgifta oss direkt, skjuta fram bröllopet? Och inget kunde vi säga till våra mammor som undrade hur det gick med planerandet, vi visste ju inte själva och vi ville inte berätta vad som hade hänt riktigt än. Kändes som jag satt o ljög svärmor rätt upp i ansiktet när vi satt vid hennes matbord och hon frågade om planeringen och jag duckade frågorna som en politiker. Och att jag hade slutat röka där mitt upp i allt var ju bara en händelse... och jag ville inte ha vin till maten för då blev jag röksugen... eeh.
Men sen föll allt på plats, klart vi skulle gifta oss som planerat! Bara det att för att planen skulle klaffa så behövde vi boka boende till gästerna. Såklart var scoutgården som ligger granne bokad på ett enda datum 2016. Vårt jävla datum. För att nån tönt skulle ha "släktträff". Hoppas dom får bålgetinginvasion, man kan ju inte bara sno mitt datum sådär! Så vi fick tänka om och landade på den 20e, känns som en statistisk bra kväll. Även om jag uppmuntrar gästerna att ta med sig paraply och underställ just in case...
Så nu sitter jag här, 178 dagar kvar tills det smäller och har fått en spark i röven att sätta fart, har fått så jävla mycket gjort de senaste dagarna. Idag har jag suttit vid datorn och jobbat konstant, skrivit om gästlistan, skrivit menyförslag, börjat med en hemsida med bröllopsinfo, läst spaltmeter om vilken information man ska ge gästerna, vett o etikett kring inbjudan, hur man gör en egen brudbukett... blev helt slut i skallen efter några timmar. Men det känns så himla kul, skulle fan vilja syssla med sånt här på heltid, ska nog skola om mig till weddingplanner :D
Många viktiga stora punkter är iaf avbockade, vi har hyrt ett jääättetält på typ 85kvm som ska slås upp på ängen, stolar, bord, belysning, värmefläktar, porslin och innertyg är löst, så hela "lokalen" är ordnad. Vi har en vigselförättare, vi har övernattning ordnat för alla gäster. Så nu ska allt annat bara falla på plats. Inväntar med spänning allt pynt jag klickat hem från Kina (haha har gått banans på AliExpress), det är tassels, pompoms, rislyktor, honeycombs... you name it.
Möhippa - Fruhippa
I december var jag på min bästis Marias bröllop, och eftersom det var ett hemligt överraskningsbröllop så kunde vi ju inte ordna en möhippa till henne, men man kommer inte undan för det! I helgen hade vi Fruhippa istället! Full rulle hela dagen med uppdrag och poledanceklass, middag, lekar och singstar, preggo-Evelina vaggade med rätt bra även om jag fick sitta av poledancingen, men blev sjukt sugen på att testa när bebisen flyttat ur magen!
Och i Augusti ska jag stå brud! Så då blir det möhippa för mig (ja förhoppningsvis, vi får väl se hur mycket mina vänner tycker om mig), jag hade ju en vision om att åka till Barcelona och vakna upp som i Baksmällanfilmerna, men ja... med en 3-månaders bebis kanske det blir lite lugnare. Det är lite som min 30-årsdag, bebisen kommer vara typ exakt 2 månader då, gissar på att jag inte kommer ligga dyngrak och spy på tunnelbanan den kvällen... Tänk vad vuxen man är. Det här kommer va min nyktraste sommar sen 2005!
Det är också en konstig sak, i början av graviditeten när man köpte alkoholfritt, alltså det var sååå äckligt. Igår köpte jag nåt random alkoholfritt vin på Coop, och jag tyckte typ att det var gott? Ja alltså det smakade ju inte vin utan mer päronsaft, så jag vet inte om det är för att det var gott eller för att man vänjt av sig från alkoholsmaken så mycket nu? Var ju ändå 7 månader sen jag drack vin sist. Med risk för att låta som en alkoholmissbrukare, fy fan vad jag längtar efter rödvin. Har beställt en Valpolicella och ett jätteostbricka med opatöriserade stinkande ostar av Gustav i förlossningspresent. Hoppsan, sidospår.
Nu ska jag sätta lite fart, har tänkt att viga dagen åt Bröllopsplanering! mindre än 6 månader kvar!
En 3-årig paus
Låt oss låssas att inget hänt.
Igår, i någon slags panikattack över framtiden kom jag och tänka på den där bloggen jag sysslade med när jag var ung och trodde att jag var cool.-Ja den ja, kommer inte ens ihåg hur den ser ut... kanske bäst att kolla? Knapprade in adressen och där låg den, som inget hade hänt. Och nu såhär tre år senare, tre omväldigande år senare funderar jag över om jag kanske inte skulle ta upp den igen.
Det är ju sånt förstagångsmorsor gör, får nån form av psykos som säger åt dem att starta en blogg, har de redan en så byts allt innehåll ut mot rosaskimrande bebisbilder. Det skriver om så sjukt ointressanta saker. Typ den där nya skaljackan från P.O.P, skaljacka som man inte ens visste vad det var för något innan det där plusset på gravtestet lyste i ansiktet på en. Eller vad P.O.P var förkortning av, för klart att alla coola småbarnsföräldrar ägnar sig åt förkortningar, den som vet, den vet liksom.
Och sen helt plötsligt är den där jävla psykosen i full rullning. Och man får med andra psykosade personer på tåget, nån nygravid person ligger hemma en kväll, bulan har inte börjat synas än men funderingarna finns där, man tar fram mobilen börjar googla lite, hamnar på nån gravidblogg/mammablogg och 3 timmar senare har man utan någon som helst anledning läst varenda onödigt inlägg om fika på stan och annat totalt ointressant skit som den här totalt främmande personen i psykos har skrivit. Sen går det nån månad, man börjar bli riktigt framtung, man jobbar lite mindre, är hemma lite mer och sen kommer man på, fan jag kanske skulle starta en blogg!!! ...
Då har jag nåt att göra och klart att hela världen kommer vara intresserade att läsa om mitt fantastiska barn. Jag är ju typ den enda i världen som vet hur det är att va gravid, och att va småbarnsmamma, och att va cool på samma gång!
Nä så nu sitter jag här, med inpackning i håret, ansiktsmask i nyllet, egentligen har jag inte tid för som blivande småbarnsförälder är jag sjukt upptagen. Ikväll ska jag tex. på förlossningskur på Huddinge sjukhus. Bara en sån sak. Men jag sitter här, det är ju lite pinsamt, jag ser ju ner på folk som "bloggar", bara ordet får mig att vilja gömma mig i en skämskudde.
Men ja nåt ska man väl ha o göra om dagarna förutom att ruinera sig på nätshopping.
Sen om ingen vill läsa min blogg, och jag skriver det här inlägget nu, kanske några till och sen har jag en ny bloggpaus på 3 år... ja då får det vara så. Men nu har jag faktiskt inte tid till det här, jag måste ju hinna duscha och få psykbryt på att jag inte har några rena kläder, gråta en sväng och sen äta lite choklad för att lugna mina hormoner.
Hallåäääller
Som vanligt springer livet förbi snabbare än tåget och det känns som man står kvar på perrongen och kliar sig i skallen.
I förrgår hände dock något omvälvande, möte med chefen och ett beslut som kommer att vända upponer på min tillvaro i några månader. Inget är officiellt innan jag satt min kråka på ett par papper men tills dess kan jag säga som så att jag kommer få jobba häcken av mig och lönekuvertet kommer bli lite fetare:)
Nu har jag bråda dagar framför mig då allt ska förberedas, samtidigt som jag måste posta min ansökan till Masterbaristaprogrammet, tävla i årets bästa service (med en resa till NYC över nyår som vinst), svänga en sjudundrande massor av latte, vara världens bästa chef och samtidigt trycka på mina ekonomiska resultat till bristningsgränsen. Förutom det så har jag en överraskning att fixa till en viss person, och det är deadline imorrn!
Men summa sumaro känns det GÖTT! Ska köpa mig nåt riktigt dyrt och lyxigt för att ge mig en klapp på axeln för det jag åstadkommit i mitt 26 åriga liv!
Kärlek till er alla!
Jan. 22, 2013
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/84502/images/2013/pic_50fe7f21ddf2b30a023b283c.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/84502/images/2013/pic_50fe7f229606ee1625397ecb.jpg" class="image">
Nykär
Det måste vara något med vårsolen som bryter igenom det kalla mörkret. Sitter på tunnelbanan och kisar med ögonen när ljuset glittrar i snön och fyller hela vagnen med ett härligt varmt sken. Trots allt skit som försigår runt om med jobb, prestationsångest och människor som man vill klösa ögonen ur så känns livet rätt bra ändå.
Jag och Gustav har haft tid och ork med varandra, varit på date och bara brytt oss om varandra. Efter 6 år ihop måste man se till att ta vara på varandra!
I lördags åkte vi in till Södermalm för att shoppa och promenera men -14 grader och förfrusna kroppsdelar gjorde att vi övergav planen och åkte hem och gjorde ostbricka, kröp ihop i soffan och såg filmen Up on Poppy Hill. Så himla mysig, japansk animerad från samma studio som gjort en annan film jag verkligen älskar, My neighbour Totoro.
Söndagen började med sen frukost innan vi drog in till stan på lite fönstershopping, kaffepaus på Vasagatans snyggaste EH. Tog oss en promenad eftersom det var betydligt mildare ute och sen beställde vi in varsitt glas rött på Dansens hus innan ridån för Svansjön gick upp. Alldeles underbart att bara sitta o titta på massa dans och hålla varann i handen, sen slog ju mitt hjärta en liten volt av att se Mario på scen. Jag var dööökär i honom när jag var 11-12 år och vi var på danstävling i Danmark ihop!
Efter föreställningen blev det middag på en av Stockholms coolaste restauranger, Koh Phagnan på Södermalm. Hela stället är byggt i små hyddor och grottor med träbroar imellan. Hela lokalen är dränkt i skimrande färgglada lampor, palmblad, you name it! Känslan av att sitta där är som att vara ute på en paradisö i Thailand och äta middag när solen gått ner, bara stjärnorna och lyktorna som ger ljus. De hade både mjuk svajande musik och bakgrundsljud av vågor, apor och trädprassel. Ett ställe man verkligen bara förlorar sig i! Ett måste för alla som älskar Thailand! Och maten, sååå jävla gott! Åt en röd curry med grönsaker och tofu, nomnomnom!
Hade en sån superfin helg att jag längtar ihjäl mig efter att få en sån igen! Men nu är det full rulle igen, snart framme i Sollentuna, ska fixa pass och hoppa i förklädet igen. Jag har massa tävlingar att vinna så jag får åka till Barcelona!
End of an era
Vi har haft mycket kul ihop, kommer fortfarande ihåg när vi träffades första gången. Tillsammans såg vi världen, cykelsemester genom Europa och thailandturne, du var med mig tidiga morgnar i köket på jobbet, höll mig sällskap när jag bredde mackor. När jag flyttade till Stockholm och började pendla fanns du där på pendeltåget med mig och lättade upp i mörkret. Men som med allt annat här i livet så finns det ett slut. Du började bli vresig, jag kanske skulle tagit bättre hand om dig så jag skyller inte dina brister på dig. Men nu vill jag komma till avslut. Jag har träffat en annan. Med slank figur och lång kropp, välvårdat yttre... Vi hade några bra år ihop, jag kommer inte att glömma dig och jag saknar redan dina runda former som kändes så mjukt i mina händer.
Tack och hej kära 3GS men nu är det jag o femman.
Snobbvarning
Köpte en flarra av min favorit champagne Veuve Cliqot för säkert flera år sen men jag är ju sjukt snål så det har inte blivit att man öppnade den... Men nu till nyår så kände jag fan nu är det dags! Hade mina fina vänner Sara och Alex på middag, mitt guldkantade resultat från jobbet och en känsla av att allt kommer gå så jävla bra 2013, när kan en veuvva passa bättre?
Problemet är ju att jag kom på varför det är min favoritchampagne. Som honung för strupen och själen. Fy fan nu vill jag aldrig dricka mousserande vin igen. Jag får bli snobb helt enkelt. Med mina hunterstövlar kan jag nog komma undan med det!
Så nu ska jag köpa dyra kläder och väskor, färga håret hos frisören och kapa öschöttskan va. Stureplan nästa!
Mer champagne åt folket!
Teknologi 3000
Fan vad störd jag blir, nu har jag försökt ladda upp mitt senaste inlägg i en vecka. Och nu på bron mellan Slussen och Gamla Stan lyckades jag . Jävla värdelös skitapp!
Hur som helst, vi hoppas att det här funkar! Försöker slänga upp en bild på min nyårsoutfit som jag var sjukt nöjd med!
Back in business!
Julkänsla?
Det lackas jul i vårt hus och precis som varje år blir jag så förvånad över min brist på julkänsla. Jag har gått på myten om att jag älskar jul precis som alla andra men faktum är att det känns som vilken dag som helst men med en överhängande prestationsångest kantad av massa rese- och ledighetsteknaliteter som ska lösas.
Baka pepparkakshus, klä granen, julpynta... Nej fan jag pallar inte. Gjorde det inte förra året och heller inte i år. Jag älskar att göra det på jobbet men det grundar sig i att folk konsumerar mer om de omges av pynt. Pengar i kassan!
Jag tror att jag inte är ensam om att känna såhär men vi så jävla anala och krystade att vi måste *älska julen* och styr runt därhemma i nån slags prestigekamp mot alla man känner.
Jag hatar inte julen men jag orkar inte med hysterin runt om. Jag vill dricka glögg, äta kopiösa mängder saffranskreationer, träffa nära o kära och ta det lite lugnt i vintermörkret. Köpa julklappar och bete sig som boskap i affärerna är inget för mig. Ska jag ha en julklapp så ska det vara något jag inte unnar mig själv eller något som är bra att ha, ibland är det samma sak.
Sen när man sitter på ett överfullt tåg och ett grådaskigt Stockholm fladdrar förbi utanför rutan blir man ju inte mer taggad.
Men på med fasaden för nu ska jag sälja tomtelattar och chaiburkar och önska alla en glad jul som en jävla tomtenisse på LSD.
Guldbönor
För att vara jättetråkigt gör jag ett jobbinlägg, hade en sån jävla bra dag med mina anställda igår så jag vill bara dela med mig av hur mycket jag älskar mina guldbönor!
Jag har jobbat som chef i flera år nu och det kan va sjukt jobbigt och frustrerande när man har tryck på sig från högre håll och man blir sjukt trött när man måste gnälla, höja rösten och peka med hela armen för att få folk att jobba som jag vill. För ett halvår sen tog jag över ute på Sollentuna och har fått personalen med mig, fått dem att jobba och tänka på ett helt nytt sätt men nu senaste veckorna har jag märkt en förslappning och i måndags lackade jag ur totalt när jag kom till jobbet och massa små skitsaker hopade ihop sig till ett stort berg av raseri inom mig. Som tur var hade vi ett personalmöte inplanterat dagen efter. Var beredd på att hela helvete skulle bryta lös, men jag tog i från tårna och gav dem en jävla verbal käftsmäll samtidigt som jag gick runt o visa alla småsaker som de måste göra bättre. Tystnad. De stod uppradade och kollade på mig som skrämda hundar. Ni vet när morsan höjer rösten så blir det chock. Men sen kom responsen, alla var så jävla glada att jag hade sagt åt dem för de kände själva att de slappat och nu ville de verkligen bevisa för mig att de vill jobba för mig och göra mig stolt. Man blir så jävla glad!
Kvällen fortsatte på olearys med vin och massa mat, svetsade ihop oss ordentligt och nu känns det bara som att fan vi kommer bli EHs bästa shop!
En av mina baristor som jobbat på en annan enhet i ett år och nu flyttat till Stockholm och hoppat runt och hjälpt till på andra ställen sa tillomed att trots att jag skällt ut dem för att jag tycker att kvalitén på shopen varit bedrövlig så är vi ändå bäst av alla ställen han varit på. Det säger en del om vår lägstanivå och hur höga krav jag ställer på mina anställda.
Har ni orkat läsa hela vägen hit? Grattis! Med det sagt vill jag hylla mina bönor och säga att jag älskar mitt jobb, mina chefskollegor, våra chefer och ledning. Vi ska fanimej ta över världen en vacker dag, och jag ska tåga i spetsen som fanbärare!
