Småbarnsmamma
Så känns det verkligen.
Lilla Lupin har gått runt och gnällt om allt i 2 dar nu. Antingen ska han ut på balkongen eller så är det för lite mat kvar i skålen(om det är mindre än 1 cm tjockt lager mat så tror han att världen ska gå under), eller också så gnäller han för gnällandets skull.
Och han ska ha uppmärksamhet HELA tiden. Annars öppnar han alla skåp i köket, leker i skräpskåpet så byttor med gamla konservburkar och annat som ska till återvinningen åker ut över hela golvet. Eller så försöker han bygga en koja i bland gamla pappförpackningar i skåper brevid, vilket lever till att förpackningar och pantinsamlingen också åker ut på halva golvet.
Men jämna mellanrum sätter han sig och försöker äta på påskriset som står kvar, även fast han vet att han inte får, bara för att provocera. Om jag då säger åt honom istället för att ge honom uppmärksamhet går han vidare på att tugga ljudligt på en blomma så att jag ska lägga märke till honom.
Skulle jag gå in på toaletten och stänga dörren efter mig blir han helt förtvivlad. Då försöker han för kung och fosterland att bryta upp dörren så han kan komma in, mjaua lite hoppa ner i badkaret och ligga och åma sig. Eller så hoppar han upp i knät och gosar in sig så man får dåligt samvete att ta bort honom när man är klar med sitt uträttande.
Så fort han märker att vi är vakna på morgonen, om han inte redan ligger i sängen kommer han med världens fart och spinner och ska se till att vi ligger kvar och kelar med honom. Kan han så lägger han sig mycket i vägen han kan.
Sen ÄLSKAR han att stampa eller vad man ska kalla det, katter har ju ett sånt beteende från när de diar att de lixom masserar med tassarna. Så han kommer alltid upp så nära han kan och stampar på en, han försöker att hålla in klorna men de sticks ändå, och man kan ju inte skälla på att han gör det, det är ju som att kramas för honom.
Men det kan bli lite för mycket ibland, när han springer runt fötterna så man nästan snubblar över honom, eller vill lägga sig på tangentbordet och bli kliad på magen.
Lilla fröken Giza hör man inte alls lika mycket av, om man inte råkar ligga i sängen, då är hon där och ska ligga under täcket och gosa in sig i mammas fläskmage, det är mysigt det ska ni vet! På kvällarna sitter jag och Gustav i soffan, medan hon tar upp hela divanen när hon leker med sitt älskade snöre.
Lilla Lupin har gått runt och gnällt om allt i 2 dar nu. Antingen ska han ut på balkongen eller så är det för lite mat kvar i skålen(om det är mindre än 1 cm tjockt lager mat så tror han att världen ska gå under), eller också så gnäller han för gnällandets skull.
Och han ska ha uppmärksamhet HELA tiden. Annars öppnar han alla skåp i köket, leker i skräpskåpet så byttor med gamla konservburkar och annat som ska till återvinningen åker ut över hela golvet. Eller så försöker han bygga en koja i bland gamla pappförpackningar i skåper brevid, vilket lever till att förpackningar och pantinsamlingen också åker ut på halva golvet.
Men jämna mellanrum sätter han sig och försöker äta på påskriset som står kvar, även fast han vet att han inte får, bara för att provocera. Om jag då säger åt honom istället för att ge honom uppmärksamhet går han vidare på att tugga ljudligt på en blomma så att jag ska lägga märke till honom.
Skulle jag gå in på toaletten och stänga dörren efter mig blir han helt förtvivlad. Då försöker han för kung och fosterland att bryta upp dörren så han kan komma in, mjaua lite hoppa ner i badkaret och ligga och åma sig. Eller så hoppar han upp i knät och gosar in sig så man får dåligt samvete att ta bort honom när man är klar med sitt uträttande.
Så fort han märker att vi är vakna på morgonen, om han inte redan ligger i sängen kommer han med världens fart och spinner och ska se till att vi ligger kvar och kelar med honom. Kan han så lägger han sig mycket i vägen han kan.
Sen ÄLSKAR han att stampa eller vad man ska kalla det, katter har ju ett sånt beteende från när de diar att de lixom masserar med tassarna. Så han kommer alltid upp så nära han kan och stampar på en, han försöker att hålla in klorna men de sticks ändå, och man kan ju inte skälla på att han gör det, det är ju som att kramas för honom.
Men det kan bli lite för mycket ibland, när han springer runt fötterna så man nästan snubblar över honom, eller vill lägga sig på tangentbordet och bli kliad på magen.
Lilla fröken Giza hör man inte alls lika mycket av, om man inte råkar ligga i sängen, då är hon där och ska ligga under täcket och gosa in sig i mammas fläskmage, det är mysigt det ska ni vet! På kvällarna sitter jag och Gustav i soffan, medan hon tar upp hela divanen när hon leker med sitt älskade snöre.
Kommentarer
Trackback