Bloggkritik
Läste precis en debattartikel om modebloggar, speciellt inriktad på Isabella Löwengrips blondinbella.
Visst kan jag känna att han har rätt i mycket han skriver och att det är bra skrivet. Men måste ändå opponera mig lite, visst tjänar tjejerna sjuka pengar på sina bloggar, klart att det är en drivkraft, jag menar skulle jag tjäna pengar på min blogg skulle jag blogga dygnet runt. Men anledningen att jag bloggar är ju att jag faktiskt tycker att det är kul att dela med sig lite av sitt liv och sina tankar. Och jag gissar på att de flesta börjar på den vägen, även Isabella Löwengrip. Visst fungerar bloggar som ett reklamforum, men det är väl inte värre än att jag siter på Stylesearch.com's forum om skönhet, smink, mode, hårvård... you name it. Skillnaden är ju att bloggar är ett forum för läsaren att få tips och idéer. Jag kan kolla runt lite på modebloggar och forum om jag är ute efter en tex. ny mascara, man vill ju veta vad andra haft för erfarenheter av den. Inte hur företaget retuscherat fram fantastiska fransar i reklamen.
Att sen också vinkla det som att tjejerna bloggar eftersom det skulle vara förskräckligt att skaffa ett riktigt jobb, för 150 år sedan byggde ungdomar vår järnväg blablabla, profesionella fotbollsspelare då? Kan lova att de tjänar betydligt mer på något de tycker är roligt att göra än vad en modebloggare gör. Men det är inte fel? Visst spelar man i allsvenskan kanske man har ett vardagsjobb också.. men nu menar jag typ Zlatan. Om jag skulle kunna tjäna de pengarna på att blogga skulle jag lägga varje minut på det.
Men då finns det dom som säger. Ja men Zlatan är ju en talang som har jobbat väldigt hårt för sin framgång!
Ja, men tror ni att modebloggarna skulle ha så många träffar och tjäna så mycket pengar som de gör om de inte var begåvade och jobbade hårt för det?
Jag har mer glädje av att läsa någons blogg än att se en fotbollsmatch. Men det är ju jag och mina ideal. Jag gillar att shoppa, kanske inte lägger 10 000 i månaden eller slösar, men jag tycker om att hitta fynd, kombinera idéer och stilar. Och för att få min stil att utvecklas måste jag ta del av andras. Precis som småkillarna springer runt på fotbollsplanen och försöker med alla trick som de sett på tv.
Jag kände inte ens till blondinbella.com förns jag en kväll snubblade över en intervju med henne när jag kollade runt efter lite hudvårdstips. Så jag kollade hennes sida och blev faktiskt imponerad av att hon hunnit få så mycket gjort i livet, redan som 17 åring. Hon är en bra förebild för yngre tjejer vad gäller att förverkliga sig själv och nå sina mål. Sen kanske jag kan hålla med om att hon inte ger den bästa förebilden för yngre tjejer vad gäller sitt levende, hon har så mycket som 17åringar normalt sett inte har. Vilket kan leda till snea värderingar hos unga läsare. Jag vet själv när jag började på gymnasiet och man skulle ha märkeskläder. Jag hade aldrig ens varit inne i en butik som sålde märkeskläder. Det var en helt ny värld och jag kände en enorm press på mig själv. Speciellt eftersom jag kom från en fattigare bakgrund än de flesta tjejerna i klassen. Jag kommer ihåg hur jag grät hos mamma för att jag inte tyckte att jag passade in med mina vanliga kläder, men vi hade ju inte råd att gå och köpa en ny arderob på MQ till mig.
Jag kan erkänna att under hela gymnasiet kände jag mig mindre värd eftersom jag nästan aldrig hade råd till nya fina märkeskläder, utan när jag väl kunde köpa nytt var det bara H&M. Det gjorde att jag kände ett större behov av märkeskläder. Kom över ett diorbälte på tradera, kanske inte världens äktaste men när jag hade det på mig kände jag mig nästan bättre än alla andra. Och eftersom jag så länge suktade efter det jag inte kunde få lärde jag mig massor om mode och märken, men nu har jag inte samma behov. Nu handar jag på H&M för att det är snyggt och jag tycker att det är larvigt att köpa likvärdiga kläder på MQ för 3dubbla priset bara för att de är av ett visst märke. Men visst, hittar man något som är tillräckligt speciellt är det värt att betala för. Det är min filosofi.
Visst har jag en Gucciväska, en Louis Vuiton scarf och bag, parfymer från Gucci och Dolce&Gabbana. Men det räcker som lyx för mig. Jag behöver inte ens ha äkta varan, sålänge det är en välgjord replica kan det duga. Iaf vad gäller väskor. Är inte sugen på att lägga lika mycket på en väska som jag gör på hyran!
Jag har hällre en accesoar som är megalyxig, för det får mig att känna mig speciell, det är inte lika vanligt att man ser någon med en likadan väska som jag har som det är att se folk med likadana tröjor från MQ. Herregud, kommer ni ihåg J.Lindeberg tröjorna alla hade? Det är ju så man får kvälvningar! Jag har ett par J.Lindeberg solglasögon som kostade mer än vad tröjorna gjorde. Det fick mig att känna mig coolast på studenten, alla andra hade solglasögon från H&M... Och jag tycker fortfarande att de var värda priset. Inte sett någon med likadana under de 3 åren jag haft dem.
Oj vad långt det här blir.
Men hur som helst verkar hela märkesvaror attityden ändrats något enormt bland ungdomar de senaste åren. Man ser jämt småtjejer på stan som storhandlar dyra kläder och smink. Man undrar lite hur de har råd, eller hur föräldrarna resonerar när de låter sina barn andla sånt. Det är nog kärnan i problemet, inte att de läser modebloggar.
Summa sumarom. Jag tycker att kan man så ska man försörja sig på det man tycker är kul och man är bra på! Vad det än är!
Tack för ordet!
Visst kan jag känna att han har rätt i mycket han skriver och att det är bra skrivet. Men måste ändå opponera mig lite, visst tjänar tjejerna sjuka pengar på sina bloggar, klart att det är en drivkraft, jag menar skulle jag tjäna pengar på min blogg skulle jag blogga dygnet runt. Men anledningen att jag bloggar är ju att jag faktiskt tycker att det är kul att dela med sig lite av sitt liv och sina tankar. Och jag gissar på att de flesta börjar på den vägen, även Isabella Löwengrip. Visst fungerar bloggar som ett reklamforum, men det är väl inte värre än att jag siter på Stylesearch.com's forum om skönhet, smink, mode, hårvård... you name it. Skillnaden är ju att bloggar är ett forum för läsaren att få tips och idéer. Jag kan kolla runt lite på modebloggar och forum om jag är ute efter en tex. ny mascara, man vill ju veta vad andra haft för erfarenheter av den. Inte hur företaget retuscherat fram fantastiska fransar i reklamen.
Att sen också vinkla det som att tjejerna bloggar eftersom det skulle vara förskräckligt att skaffa ett riktigt jobb, för 150 år sedan byggde ungdomar vår järnväg blablabla, profesionella fotbollsspelare då? Kan lova att de tjänar betydligt mer på något de tycker är roligt att göra än vad en modebloggare gör. Men det är inte fel? Visst spelar man i allsvenskan kanske man har ett vardagsjobb också.. men nu menar jag typ Zlatan. Om jag skulle kunna tjäna de pengarna på att blogga skulle jag lägga varje minut på det.
Men då finns det dom som säger. Ja men Zlatan är ju en talang som har jobbat väldigt hårt för sin framgång!
Ja, men tror ni att modebloggarna skulle ha så många träffar och tjäna så mycket pengar som de gör om de inte var begåvade och jobbade hårt för det?
Jag har mer glädje av att läsa någons blogg än att se en fotbollsmatch. Men det är ju jag och mina ideal. Jag gillar att shoppa, kanske inte lägger 10 000 i månaden eller slösar, men jag tycker om att hitta fynd, kombinera idéer och stilar. Och för att få min stil att utvecklas måste jag ta del av andras. Precis som småkillarna springer runt på fotbollsplanen och försöker med alla trick som de sett på tv.
Jag kände inte ens till blondinbella.com förns jag en kväll snubblade över en intervju med henne när jag kollade runt efter lite hudvårdstips. Så jag kollade hennes sida och blev faktiskt imponerad av att hon hunnit få så mycket gjort i livet, redan som 17 åring. Hon är en bra förebild för yngre tjejer vad gäller att förverkliga sig själv och nå sina mål. Sen kanske jag kan hålla med om att hon inte ger den bästa förebilden för yngre tjejer vad gäller sitt levende, hon har så mycket som 17åringar normalt sett inte har. Vilket kan leda till snea värderingar hos unga läsare. Jag vet själv när jag började på gymnasiet och man skulle ha märkeskläder. Jag hade aldrig ens varit inne i en butik som sålde märkeskläder. Det var en helt ny värld och jag kände en enorm press på mig själv. Speciellt eftersom jag kom från en fattigare bakgrund än de flesta tjejerna i klassen. Jag kommer ihåg hur jag grät hos mamma för att jag inte tyckte att jag passade in med mina vanliga kläder, men vi hade ju inte råd att gå och köpa en ny arderob på MQ till mig.
Jag kan erkänna att under hela gymnasiet kände jag mig mindre värd eftersom jag nästan aldrig hade råd till nya fina märkeskläder, utan när jag väl kunde köpa nytt var det bara H&M. Det gjorde att jag kände ett större behov av märkeskläder. Kom över ett diorbälte på tradera, kanske inte världens äktaste men när jag hade det på mig kände jag mig nästan bättre än alla andra. Och eftersom jag så länge suktade efter det jag inte kunde få lärde jag mig massor om mode och märken, men nu har jag inte samma behov. Nu handar jag på H&M för att det är snyggt och jag tycker att det är larvigt att köpa likvärdiga kläder på MQ för 3dubbla priset bara för att de är av ett visst märke. Men visst, hittar man något som är tillräckligt speciellt är det värt att betala för. Det är min filosofi.
Visst har jag en Gucciväska, en Louis Vuiton scarf och bag, parfymer från Gucci och Dolce&Gabbana. Men det räcker som lyx för mig. Jag behöver inte ens ha äkta varan, sålänge det är en välgjord replica kan det duga. Iaf vad gäller väskor. Är inte sugen på att lägga lika mycket på en väska som jag gör på hyran!
Jag har hällre en accesoar som är megalyxig, för det får mig att känna mig speciell, det är inte lika vanligt att man ser någon med en likadan väska som jag har som det är att se folk med likadana tröjor från MQ. Herregud, kommer ni ihåg J.Lindeberg tröjorna alla hade? Det är ju så man får kvälvningar! Jag har ett par J.Lindeberg solglasögon som kostade mer än vad tröjorna gjorde. Det fick mig att känna mig coolast på studenten, alla andra hade solglasögon från H&M... Och jag tycker fortfarande att de var värda priset. Inte sett någon med likadana under de 3 åren jag haft dem.
Oj vad långt det här blir.
Men hur som helst verkar hela märkesvaror attityden ändrats något enormt bland ungdomar de senaste åren. Man ser jämt småtjejer på stan som storhandlar dyra kläder och smink. Man undrar lite hur de har råd, eller hur föräldrarna resonerar när de låter sina barn andla sånt. Det är nog kärnan i problemet, inte att de läser modebloggar.
Summa sumarom. Jag tycker att kan man så ska man försörja sig på det man tycker är kul och man är bra på! Vad det än är!
Tack för ordet!
Kommentarer
Postat av: Goran
Är Blondinbella bra om hon uppmanar yngre tjejer att fixa en ny väska för 1000 kr ? Tror inte det. En sak till, man kan se snyggare ut med H&M kläder än med Gucci-prylar. Vem bryr sig om märket som vuxen ?
Trackback