Tisdag? Nej det är väl onsdag idag?
Blir helt förvirrad när Gustav är hemma så länge, blandar ihop dagarna. Han har världens bästa schema, jobbar mån-tors, 30 timmar, får fullt betalt, och hela 3 dagars helg. Och nu fick han en onsdag i måndags. Lite lyxigt sådär. Kommer kännas jättekonstigt när jag börjar jobba helger igen, har inte gjort det sen 2006. Man är så van att helgen verkligen är helg. Men tror jag bara jobbar en eller två helger i månaden sen iof, men ändå. Hur som helst längtar jag jättemycket!
Pratade med min chef igår, hon verkar vara världens gulligaste, är alltid jätteglad och positiv när man pratar med henne. Så ska dit nu imorgon eller på fredag och prova ut en uniform. Blev rätt glad när hon frågade hur jag hade det med ryggen, för de andra tjejerna på kontoret hade tydligen blivit lite oroliga att jag inte skulle kunna börja. Man känner sig ju uppskattad iaf!
Kom på Gustav med att sitta och smygläsa min blogg imorse, det kändes nästan lite konstigt, för jag tänker ju inte på att folk jag känner läser den, än mindre min karl. Han har väl inte intresse för sånt. Men blev glad att han visar intresse för det jag gör. Men han var tvungen att påpeka att det var massa stavfel, det lät som han tyckte att jag var världens skåpdyslektikern, men sen sa han lite i "men hallå tänk lite lilla gumman ton" - Skriver du inte i Word? Nej! Tänk för att jag inte gör det... fast nu har jag nästan dåligt samvete att jag inte gör det. Vill ju inte utsätta mina läsare för mina slarviga misstavelser. Jag är jättebra på att hitta på egna ord också, det kanske ni har märkt?
usch vad jag faller för härskartekniker... inte för att jag tror att han gör det medvetet, men jag märker när han gör det. Fast jag ska inte säga så mycket, jag vet hur jag ska få min vilja igenom, vad det än gäller. Men sen vi flyttade ihop har jag blivit bättre på att inte driva på min vilja undermedvetet, utan bara när det är något som är viktigt för mig. Det är inte hälsosamt att få sin vilja igenom hela tiden.
Nu kommer vi in lite på förhållanden här, men jag tror att mitt och Gustavs förhållande är så bra eftersom vi kan turas om att ha alfarollen. Om vi är oense får båda tänka till hur viktigt det är att få sin vilja igenom på just den här punkten. Vi är båda väldigt bestämda i våra åsikter, men vi accepterar varandra utan att ifrågasätta. T.ex. så tillhör vi olika politiska block, vi diskuterar sällan politik eftersom vi båda har väldigt starka åsikter och inte vill komma i gräl på grund av en sån sak. Likadant är Gustav vegetarian av sina moraliska och etiska skäl, jag däremot älskar kött och har en helt annan syn på saken, även om jag tycker att köttindustrin är helt hemsk. Men han ifrågasätter inte det eftersom han anser att det är upp till mig att bestämma vad som är moraliskt rätt och etiskt utefter mina åsikter. Däremot kan jag självklart säga att visst har han haft en påverkan på mig vad gäller mina köttvanor.
Vi är väldigt olika som personer och kanske ett osannolikt par egentligen. Men jag tror att det är det som får det att funka så bra. Huvudsaken är nog att man ligger på samma nivå intellektuellt. Innan jag träffade Gustav dejtade jag en kille som låg en bra bit under mitt intellekt, vi hade jättekul ihop men ibland var det som att diskutera med en femåring även om vi hade mer lika åsikter än vad jag och Gustav har. När jag sen träffade Gustav var det nästan lite konstigt att föra en vettig diskussion, man var så van vid de ogenomtänkta barnsliga kommentarerna och försök till härskartekniker. Kan lova att det var befriande, som att prata med en vuxen för allra första gången. Som till på köpet var rätt så söt:)
En av anledningarna till att jag verkligen vågade satsa på Gustav(var inne i en sådan period då jag var väldigt osäker på mig själv och vad jag ville), var nog att det gick att prata med honom på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort med en kille förut. Sen var han väldans söt när han skrattade och drog ihop hela ansiktet som bebisar gör, jag menar hur står man emot en sån grej?
Nu är det väl typiskt om Gustav kommer hem från jobbet ikväll och bara: Nej du Evelina nu gör vi slut!
Då blir det nästan lite pinsamt att fortsätta skriva. Men vi får hoppas att han inte gör det. I sånt fall låser jag fast honom i sängen tills han ångrar sig. Mohahahahaha!