Instabil
Känner mig helt fel. Kämpandes i motvind släpandes på en död kalv. Allt för mycket fel i livet just nu, orken tryter och jag känner mig mer och mer instabil. Har jag valt rätt väg? Känns som att alla runt mig tycker att jag är ute o cyklar. Vad ska jag bli när jag blir stor? Ingen jävla aning. Vad hände? Jag hade stenfokus, var bäst i klassen och nu känner jag mig som en av särklassarna som lärarna tisslar o tasslar om bakom ryggen. Står jag upp för något blir jag nerbuad och pöbeln kastar tomater på mig. Försöker jag sköta mitt i det tysta riktas strålkastaren mot detaljerna jag missat. Nej jag är trött på det här, en enda kram eller dunk i ryggen och ett vänligt ord skulle värma. Men jag står frysande på utsidan och tittar in.
FAN HELLER!
Inte fan ska jag sjunka ihop som nån jävla emo när jag inner inne vet att jag är en m to the otherfucker rockstar! Nu tänker jag inte sitta här o låta random strangers träffa mina innersta demoner. Jag har ventilerat tillräckligt. Ibland får man bara psykbryt. Jag skulle behöva dra till nåt jävla meditationscenter i typ Indien och rensa ut mina demoner. Eller dra på cykelsemester, inget slår att sitta och trampa mil efter mil och bara tänka på allt man skulle vilja säga till vissa personer. Efteråt känns det nästan som man fått skrika av sig, mycket bättre alltså.
Nej skit it fan, nu ska jag sluta surblogga o gladblogga istället. You like me better when I'm happy!
