Home of the kittehs
Efter en panikartad flytt med åksjuka och cp-anfall har katterna börjat komma till ro. Hur vet man att de trivs undrar ni kanske... Jo nu är de hemmastadda och nyfikna på att utforska sitt nya hem in i minsta detalj så de hoppar upp på möbler, river ner grejjer, välter kartonger, you name it.
(Inte så) Lilla Lupin smet in i klädkammaren och hade ut en stor kartong full med skor, hörde smällen men såg ingen katt. En stund senare hör jag konstiga ljud från klädkammaren, men ingen katt syns till, efter mycket om och men känns något fel, vart är katten?! Går in i klädkammaren och ropar på honom, då hör jag ett ynkligt litet: miiaauu bakom massa prylar.
Vi har en gammal kista som soffbord, till den hör ett underrede med en låda i, den har vi ställt på högkant in vid väggen inne i klädkammaren, Lupin har hoppat upp på den så den vickat till, han har ramlat ner och hamnat i hålrummet som utgör lådan och sen har den vickat tillbaka så han blev instängd. Stackarn, kunde ju suttit där hur länge som helst om jag inte ropat på honom. Nu är inte klädkammaren så intressant längre.
Giza är lite mer av en babian och klättrar i skåp, igår var hon inne i ett av badrumsskåpen och försöke riva ut handdukar från en annan våning än den hon stod på. Förut skulle hon hoppa in i garderoben i hallen men missbedömde avståndet och dundrade ut tillsammans med några väskor och jackor. Nu ligger båda trollen och sover, eller planerar sina nästa upptåg. Vi får se.
Kommentarer
Trackback