by Evelina

Känner mig alldeles nykär i kroppen, det pirrar i magen när jag går hand i hand med G och kommer på mig själv med att smygtitta på honom och bara le över honom, han är min och vi är vi. 

Under de här två veckorna vi varit lediga har vi verkligen bara rått om varandra, druckit massa gott vin, haft picknick i vardagsrummet med tända ljus, sett gamla klassiker som Top Gun och LA Confidential.

Men vi började med en tripp till Dalarna, efter lite inte helt komlicerade Googlesökningar hittade vi Falkuddens Camping, 2h från Stockholm, som erbjöd kanotuthyrning, väl där möttes vi av en sympatisk man (som jag gissar hade sitt ursprung i Nederländerna med tanke på brytningen). Han hjälpte oss lassa kanoten, fixade flytvästar och lirkade även fram en liten kärra för landtransport av sjödjuret. I packningen hade vi massvis av god mat, badkläder, regnjackor och självfallet djungelolja. Det sistnämnda visade sig vara ett genidrag, Gustav som känner mig lite för väl hade "glömt" att nämna att Färnebofjärdens Nationalpark huserar flest myggor per capita på jorden. Typ. 

 

 

Glada i hågen gav vi oss ut på det stora blå, solen sipprade fram mellan molnen och trots motvind tog vi oss framåt i gedigen takt. När sjön anslöt sig till älven fick vi lite medströmning och allt var gott, tills vi kom till forsarna. Vart 10'e år ungefär så höjs vattennivån flera meter och vi hade prickat in detta 10'e år. Kraften i vattnet suger tag i kanoten och vi fick paddla som duracellkaniner för att ta oss till de avsatta uppstigningsplatserna för att kunna gå runt forsen landvägen. Här blev vi varse om myggen. Dessa gudalösa stridskämpar vars enda syfte i livet är att attackera och suga ditt blod. Inte nog med att myggen svärmade runt oss, det var tydligen inte så många som hade färdats den här vägen under sommaren, stigarna var vildvuxna och på vissa ställen existerade de inte alls. Vid andra upptaget skulle vi kanske 50m på kartan, tog en kvart för att stånkande och stönandes, ömsom dragandes, slitandes, knuffandes och vrålande få den fullastade kanoten över stenar, genom taggiga buskar och förbi fallna träd. Tacka fan för den lilla vagnen vi fått låna, även om det var punka på ena däcket så bar fälgen tillräckligt för att det inte skulle ta oss två timmar att komma igenom djungeln. Vi hade tänkt att slå läger där men eftersom vi befann oss mitt i djungeln bland massa mygg så bestämde vi oss för att fortsätta till sista upptaget och hoppas på bättre lycka där. Vi paddlade på när det plötsligt blev väldigt mörkt, det började dundra och vi fick lägga i en extra växel för att komma i säkerhet före regnet. Och sen så helt plötsligt var det som något tagit tag i kanoten och tvingade fram den genom älven i en rasande fart, vi hörde forsen komma närmre och närmre, panikartat paddlade vi in till sidan där det strömmade mindre, tur var det för skylten som märkte ut upptagningsplatsen stod nästan under vattenytan och vi fick slita tag i några grenar för att kunna dra oss in i bakvattnet där strömmen inte kunde nå oss. Och där, precis där, fanns en liten bit av himlen. Hatten av för parkförvaltningen! Ett stort fint vindskydd med en eldstad som liknade en köksö, fullt med ved och bara ett stenkast bort fanns ett välskött dass. Som att ta in på Hilton ungefär. 

 

 

Med vårt lilla bikertält fick vi plats att slå upp det inne i vindskyddet så om regnet skulle besöka oss hade vi rejält med tak över huvudet och behövde inte oroa oss för att vakna mitt i natten och ösa ur tältet som den där gången i Tjeckien...

 

Myggen valde att inte antasta oss när brasan väl var tänd, så vi kunde sitta och äta en gourmémiddag i form av vegoburgare och ostbricka i lugnan ro. Sov gott hela natten och regnet tittade bara till oss en liten snabbis. 

 

På morgonen sken solen, efter att ha tagit oss vidare till nertaget vid Tyttbo, där de mest aggresiva mygg jag någonsin råkat på hade konferens gled vi ut på Färnebofjärden!

 

 

 

I Sala hade vi inhandlat fiskekort så så fort vi kommit ut på fjärden var G framme med spöna, även om det kan ha varit så att han hade tjuvfiskat lite på morgonen medan jag sov för att kunna väcka mig med att köra upp ett livs levande gäddhuvud i ansiktet på mig... men om det nu var så så simmar den gäddan glatt i forsen igen. 

 

Dagens tur tog oss till Sandön, en lagom stor och platt ö med sandstrand, kantareller och vindskydd. Här gjorde vi bas och bodde två nätter, läste, drack te, lagade god mat, svängde ut på några fisketurer... rullade runt lite i sänghalmen... Vilket vi var glada över att vi gjort när vi gjort för strax där efter dök en familj med typ hundra ungar upp. Jag gissar på att den vilda fantasin i deras små hjärnor gick på högvarv för de roade sig med att krypa runt i blåbärsbuskarna runt vårt läger och spana på oss. Andra morgonen vaknade vi av att de klättrade på taket till vindskyddet. Kul om man hade legat och vuxenkramats då liksom... Men det gjorde vi som tur var inte så G smög ut ur tältet och skrämde skiten ur dem. Haha. Barnskrik som ekar genom skogen. 

 

När det blev dags att röra sig hemåt hade vinden vänt. En fruktansvärd motvind drog in och vi orkade bara köra några hundra meter i taget och vi hade flera kilometer att avverka, när vi stannade till vid en av de mindre öar som fungerade som vilopunkter för oss så fick vi synt på något klargult, precis vid vattenbrynet där man kunde gå upp med kanoten. Reptilhjärnan slår ju genast på girighetsdrivet och vi paddlade in för att plocka det underbara guldet. Väl i land upptäcker vi att vi har snubblat över regnbågens ände. Det ljuvliga guldet fullkomligt överöser den lilla ön, stor som en villatomt. Girigt roffar vi åt oss varenda liten kantarell, när jag plötsligt ger upp ett otroligt omanligt skrik, mitt i mitt roffande springer en liten ödla över handen på mig, jag sliter undan handen innan jag förstår vad som hänt och tur var det, för de stora saftiga kantarellerna jag precis skulle plocka stod nämligen precis vid ingången till ett jordgetingbo och innevånarna gillade inte att jag kom o klampa i deras rabatt. Men förutom dem så lyckades vi få med varenda kantarell vi kunde hitta, tog kanske 10-15minuter för att länsa stället och med fiskevågen mätte vi 2,6kg. Fiiint som snus!

 

Den sista färden när vi närmade oss monsterforsen igen gick allt annat än snabbt, vi var tvugna att vila oftare och längre, det rusade av mjölksyra i armar och mage efter slitet och när vi väl var tillbaka i myggornas högborg Tyttbo kändes det som om all kraft hade runnit ur oss. Men vi är ju inga veklingar så vi satte oss vid en rastplats och drog fram spritköket, lagade tortellini med ost och pesto, rensade svamp och pratade skit. 

 

Det var riktigt skönt att komma ut i naturen, göra mat i spritköket(eller ja vi har ju gasbrännare men ändå), tälta, gå skogspromenader, röra på sig, ligga o läsa, sola, tvätta håret i iskallt vatten, tända brasor och bara njuta av varandra. Vi kommer säkert att åka tillbaka och utforska mer av fjärden, ett billigt och bra sätt att komma iväg några dagar och bara koppla av hjärnan(det finns ingen mobiltäckning där ute). Kanoten kostade 250kr/dag, fiskekort 200/pers/vecka, det finns gott om iordninggjorda tältplatser/vindskydd, att få kanoten hämtad i Tyttbo så man slipper paddla uppströms i älven gick på 450kr.