Can you feel him?

Känner mig lite ambivalent just nu. Visst hormonerna spelar ju säkert in, man är ju kvinna/tjej/ung dam. Har varit lite väl mycket motgångar sista tiden. Djävulen måste vara nära nu. Tåget från Stockholm blev försenat, bilen starta inte, mina jeans är för små, varje gång jag knäcker ägg får jag skal med, tappa min kiwi på golvet, jag låste mig ute... men tydligast av allt: jag tog en kundbeställning och slog ut på miniräknaren hur mycket baht han skulle få; 66.666. Som sagt.

Till på köpet hade jag ju mitt livs viktigaste intervju i fredags, under rådande omständigheter kan den ju bara inte gått bra. Skit. Jag ville verkligen men jag var på tok för speedad. Jag måste skaffa valium eller nåt.

Häromveckan var allt precis tvärtom, knäckte fyra ägg på raken utan att ett enda gram skal kom med i pannan, tappade smöret på golvet men det landade på pappret, gjorde beställning på jobbet som började med 777... det bara rullade på, i samma veva hade jag ju första samtalet ang. det jag var på i fredags och då gick det ju uppenbarligen superbra.

Nu är jag övertygad. Djävulen är i närheten. Säkert för att jag slarvat med kosten och gymmet. Men nu blir det andra bullar jag lovar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback