127 timmar.

Fantastiskt.



Enda sen den släpptes i Usa har jag varit sugen på denna film, en sann historia om en klättrare som fastnar under ett klippblock, sitter fast i flera dygn innan han lyckas ta sig loss och rädda sig själv. Helst fantastiskt människoöde. Jag själv är inget fan av raviner eller kanjooner som översättaren skrivit, trånga utrymmen och grottor ger mig milt uttryckt panik. Med stort P. Kan gissa en som skulle kräkas om hon såg J.Camerons nya film. Fy fan säger jag bara.
Snedspår därja, menmen det jag skulel skriva var att jag gillar ju att klättra på plana ytor med toppsäkring och utan risk. Den här killen ger sig ut i öknen för att klättra mitt ute i ingenstans, utan partner, utan att säga till någon vart han ska. Han älskar naturen och känner sig som hemma bland klippblocken, men så händer en olycka. Vill ju inte säga för mycket för att berätta sönder filmen, men man blir ju så sjukt imponerad över hur han klarar sig. En annan hade ju fått panik och troligtvis dött av hjärtsnörp på direkten.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback