Morgonen dagen efter

ALlt känns bara tomt. Jag var beredd på att inte klara det för jag vet hur jag blir i nervösa situationer. Och mycket riktigt, jag fick blackout.
-Okej du kan svänga vänster här framme.
Ja, då ska vi se jag lägger mig i vänstra körfältet, kollar döda vinkeln, yes, slår av tecknet för det är långt kvar fram till korsningen.... kör rakt fram.
-Fan jag skulle svänga vänster där eller hur?
-Ja men det gör inget du kan hitta nånstans att vända så gör vi om det.
Okej vända, det här kan ag jag kör in på nån sidoväg här och fixar nåt... bilen rullar rakt fram, fram, fram fram...
-Ja när hade du tänkt att vända?
Panik.
-Vi struntar i det, du kan ta vänster i korsningen härframme
Yes! Nu jävlar! Okej jag har huvudled då är det bara att köra på, okej kolla döda vinkeln och byta körfält...
-Nej i nästa korsning sa jag
-Vadå? Nästa alltså, eller?
-Framme i korsningen.
Okej, går tillbaka till mitt körfält...
-Du vet det är ju bara en-filigt här, du kan ju inte svänga förens du är i korsningen.
Härdsmälta. Jag är ju dum i huvet. Jag hade så fokus på att jag skulle göra rätt den här gången att jag faktiskt körde mot trafikens riktning. Ungefär nu känner jag att ja men okej jag kommer att kugga. Mina nerver ligger utanpå och jag vill bara kräkas. Men jag får inte åka tillbaka, utan in i stan och krångla, ut på motorvägen, in i en rondell, som för övrigt kunde ha gått mycket smidigare. Upp på en avfart, en bil ställer sig ivägen och jag hittar inte dragläget på den förbannade volvon. Går kanske en sekund men det känns som ett år innan jag får det rätt, bilen dör, massa bilar bakom, paniken kryper i nacken. Sen går allt rätt. Det känns för jävla bra. Men när jag kör ner mot E4 igen kommer jag att tänka på mina skitmisstag, jag skulle aldrig gjort dem om jag inte var så förbannat nervös, så allt jag sitter och tänker på är att jag hatar mig själv. Glömmer bort att jag ska köra mot E4 och hamnar i fel fil inför rondellen, börjar nästan gråta. Vadfan sysslar jag med? Kör tillbaka mot vägverket med en klump i halsen.

Man kan ju inte låta bli att tänka OM, hade jag kommit ihåg den första vänstersvängen hade jag inte hamnat i situationen där jag körde mot trafiken. Jag hade varit betydligt lugnare, jag hade kanske fått åka en annan väg sen.

Pratade med Gittan igår, hon skulle kolla om det fanns nån tid att köra med körskolans bil. Fy fan jag hatade den där jävla bilen. Är ju van vid ett helt annat dragläge, man fick slita i växelspaken för att få i rätt växel, Ninos har ju lärt mig att ta det lugnt och försiktigt med den. Jo tjena, då fick jag ju i trean istället för ettan. Nej jag vill nog köra körskolans lilla Golf, nåt man är van vid, ett mindre orosmoment.
SKiten är ju bara att det knappt finns några tider jag kan köra. Har preliminärbokar 19e men det är ju typ 3 veckor kvar! Vill ju köra nu när man är inne i det. Men jag vill köra när det är ljust ute, har ju inte kört en enda gång i mörker, så fick jag göra det igår. Fy fan.

Nej usch nu måste jag slute tänka på det här.

Dags att jobba.

Kommentarer
Postat av: Carin

Ta det lugnt tjejen=) Jag fick köra upp TRE gånger innan jag fick körkortet. Du fixar det. Jag åkte också på vänstersvängen för övrigt. Jävla vänstersvängar, varför kan inte alla svängar vara till höger liksom?

2010-11-03 @ 14:45:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback