Viva l'Italia
Prolog:
En morgon vid köksbordet, i slutet av mars tror jag att det var, kläckte jag helt plötsligt ur mig: vi kanske skulle åka på cyckelsemester?
Gustav som propagerat för detta sedan vi träffats blev ju självklart eld och lågor.
Min största motivation var att få fart på fläsket och bli lite fit - as usual.
Kan ju inte direkt påstå att vi planerade så mycket, förutom att kolla på vart vi skulle åka, först hade vi en tanke om Spanien, men valet föll på Italien då jag ändå kan några ord italienska. Och så är jag Italien-frälst.
Den 10 augusti 2009 skulle det bära av. Nervös som ett as. Kvällen innan kändes det på riktigt för första gången. Vi satt hemma hos min syster som bor i Oxelösund 20 min från flygplatsen. Det fanns ingen återvändå nu.
Hade mäkta svårt att somna på natten, hela kvällen hade gått i ultra-rapid. Så kom morgonen, hade glömt att fixa benen så lånade syrrans veet, man kan ju inte vara klädd i cyckelbyxor i 3 veckor med grobianben lixom.
Det regnade. Hade sett på SMHI att det var dåligt väder i Venedig också. Vår första anhalt, jippie. När vi boardade planet, uppbunkrade med varsin baguett, loka, godis och en Rocky-tidning hade regnet lagt sig. Kändes nervöst. Planet skulle med största sannorlikhet krascha.
2-3 timmar senare ser vi lapptäcket som utgör norra italien söder om bergskedjorna. De var varma och gulbeiga. Vi hade överlevt!
Fick våra väskor som såg mäkta suspekta ut, ja vi hade lagt våra cyckelväskor i svarta sopsäckar för att skydda dem under transporten. Cyklarna kom ut sist av allt, helt öde i ankomsthallen. Släpade ut de gigantiska paketen, folk kollade lite snett på oss. Sen var det bara att ställa sig och montera upp skiten! Pedalerna och styret var tvugna att återmonteras och väskorna skulle fästas, lite bök senare var vi redo att bya om till cyckeluniform!
Vårt första äventyr var att hitta ut ur Treviso, helt omöjligt att få tag i en karta så vi fick följa vägskyltarna - som i det här fallet bara ledde till autostradan. Körde in mot stan och hittade en liten trevlig butik där vi köpte vatten. Fy fan vad gott det var. Från snorkalla regniga Sverige till detta underbart varma och torra Italien. Trampade på och såg fler och fler skyltar mot Mestre och Venedig!
Irrade runt inne i Mestre ett bra tag innan vi hittade bron över till Venedig.
Bron i sig var ett actionstycke. Hur tung trafik som helst, vi hade en smal smatt skyddad cykelled med heltrasig asfalt. Well det var iaf en cykelled. Tyvärr gick denna inte hela vägen fram till stan så sista biten var lite av en nära-döden-upplevelse, ja det trodde vi då iaf - hoho så fel vi hade!
Tog en paus på bron och bara insöp att vi nått dagens mål! Nu var det bara att komma in i stan, leka turister och ha det bra!
Nog var vi i Venedig allt! Kanaler, broar, turister och svindyr mat, till en förbannelse!
Okej det är ju en jättemysig stad, men nån timmes vandrande genom de trånga gränderna räcker gott och väl. Dessutom hade jag en besynnerlig huvudvärk hela dagen... något som skulle få en förklaring senare på kvällen!
