Män som hatar kvinnor

Såg filmversionen av Stieg Larssons fruktansvärt välarbetade bok.
Jag älskade boken, så rå, så djup, så mycket nyanser. Man lärde känna karaktärerna, de gör konsekvanta val genom boken, man förstår varför, det är vändningar som man inte väntar sig och helt klart en perfekt bok attgöra film på. Har ni inte läst boken, gör det innan ni läser resterande inlägg så slipper ni spoilers.

Men vad i helvete händer?

Filmen är en snabbresumé av boken, med kompromisser, avskalningar och fruktansvärt dålig karaktärefterlikning.

Jag ärså jävla besviken. Det kunde ha varit en riktig bra film. Men den bara kraschlandade.
Valet av skådespelare kändes jättemärkligt.

För mig är Lisbeth inbunden, hon är aggresiv på ett tyst sätt, hon skriker inte åt folk, hon får dem bara att känna sig illa till mods med sin tystnad. Hennes relation till Palmgren är en viktig del i historien, han var en av de personer hon litade på, hon trodde att hon förlorat honom, hennes hat mot myndigheter har en förklaring i boken.
Folk misstar henne ofta för yngre än vad hon är, i filmen har hon perfekt svart sminkning. Hon ser välpolerad ut, inte härdad av sin förflutna som boken säger.
Förmyndarens roll är också alldeles för hastig, hejhej, här är en ny förvaltare, hoppsan han är en äckelgubbe också! Man får ingen förklaring alls.

Mikael Nyqvist var väl det naturliga valet som Blomqvist. Eftersom han är den ända kända skådisen förutom Persbrant som passar för en så tung film. Skit i att hitta en ny talang.
Blomqvists relationer med både Cecilia och Erika berättar mycket om hans karaktär, men i filmen är de bortstrukna. Man anar bara något när Erika blir upprörd över att han ska flytta till Hedestad. Blomqvist brottas med sina tankar och har länge Cecilia som misstänkt. Också det struket.

Peter Haber som Martin Vanger är ju fan ett totalt stolpskott. Han är alldeles för förknippad med Beck, hans trovärdighet är noll.  

Utredningen av mordet är betydligt mer invecklat och svårt att ta sig igenom, dessutom är det en hemlighet att det är mordet Mikael utreder. Officielt skriver han en familjekrönika, vilket får släkten att opponera sig.

Wennerströmaffären är också en viktig del i sig. I slutet får man se att han skriver något och Lisbet har stulit pengar. WTF? Man får inte reda på vilken stor roll i allt Wennerström har, hur Lisbet avslöjar honom och samtidigt tömmer hans tillgångar och släpper honom i händerna på maffian. Wennerström är grunden till att Mikael tar jobbet i Hedestad, i ett hopp om att få revanch, något som Henrik Vanger lockar med för att få Blomqvist att jobba för honom.

Men slutet upprör ändå mest, i boken väljer Blomqvist att vara tyst om tortyrkammaren, för att de Vangerska hemligheterna inte ska slippa ut. Det är något han våndas över, och beslutar att aldrig göra igen. Vilket kommer igen i "Flickan som lekte med elden". Martin Vanger kör även medvetet ihjäl sig. Inte dörolycksamt i ett flyktförsök och ber om nåd.

Det är bara så mycket fel! Okej böcker blir aldrig likadana på film, men det här är ren slakt. Det är för mycket omskrivningar och nerkortningar. Filmen borde fått en egen titel eftersom den bara vagt bygger på "Män som hatar kvinnor". Nej jag vill se en Hollywoodproduktion som gör boken rättvisa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback