Ett missat hjärtslag

Herregud, igår blev jag så fruktansvärt rädd.

Satt och såg CSI och åt lite kvällsmat när vi hörde ett konstigt ljud, påminde om en katt som kräks men inte riktigt, jag och Gustav stelnade till och tittade på varandre, sekunden senare hade jag sprungit genom hela lägenheten, ni vet hur man bara vet att nånting inte är rätt. Giza, som älskar att tugga på plast, hade bitit bort en stor plastbit från toapappersförpackningen och satt i halsen, så jag vände upp och ner på henne och vet inte vad jag gjorde men hon kräktes upp och började andas normalt. Fy fan så läskigt. När jag såg henne var hon helt uppburrad och skräckslagen, så efteråt höll jag henne i famnen och kelade massor.


Men hon är ju inte den som låter lite plast stoppa henne, en halvtimme senare hade hon rivit fram den där dumma plastpåsen och satt och tugga på den igen. Har fått gått o genomsökt lägenheten på allt hon kan tänkas tugga i sig nu. Hon har alltid tuggat på plast, inte försökt äta så vet inte om biten bara hade lossnat och hon fått i sig den i farten eller om hon försökt äta den. Usch, läskigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback