The best way to spend a cloudy sunday
Happ då blev det hårdträning idag, cyklade i en förjävlig motvind ut till Ågelsjön, tog oss an ett nytt berg och jag fällde en tår eller två.
Fy fan vad arg jag var på berghelvetet, fastnade med foten, fick kramp och hade ingenstans att ta vägen. Blev asförbannad så att jag började böla och helt plötsligt for jag upp för väggen. I ren ilska kom jag in på en betydligt svårare led där jag till sist fick ge upp när fingrarna vek. Gustav tycker nog att jag är rätt underhållande, mina humörsvängningar är något enorma.
Hur som haver, klättrade inte alls mycket men plötsligt var klockan efter 18 och vi fick ge oss. Vi det laget befann vi oss på en bergsplatå och fick fira ner oss, dvs. säkra sig själv och försiktigt släppa taget och repet och glida neråt. Fy fan vad läskigt det är. Tappar man repet så flyger man i backen. Ja ner kommer man ju alltid.
Traskade lite vilse, man får chansa lite vart man ska gå därute bland bergen, helt plötsligt tar stigen slut och man står med ett 10 meter högt berg på ena sidan o sjön på andra. Men fan vad bra träning det är att klampa runt där, upp o ner och ner o upp bland trädrötter o skit. Riktigt känner hur snygga mina ben blev.
Cyklade hem, med någorlunda medvind, av nån anledning är sista sträckan hamnbron-hem den absolut värsta. Fan vad seg man var då. Eller den värsta sträckan är ju den där jävla uppförsbacken med typ 10 graders lutning precis innan man kommer till sjön. Fick typ astmaanfall och trodde jag skulle kräkas upp mina tarmar på ditvägen. Men fan va snygg rumpa man får av att gå upp och slita med sig cykeln.
Jaja, strechade en hel del, mumsade i mig två äggmackor och en proteinshake - fy fan va bra det satt.
Avslutade med att tända ljus i badrummet och lägga oss i ett varmt skumbad och lyssna på talbok. Med massa massage. Helt underbart.
Fy fan vad arg jag var på berghelvetet, fastnade med foten, fick kramp och hade ingenstans att ta vägen. Blev asförbannad så att jag började böla och helt plötsligt for jag upp för väggen. I ren ilska kom jag in på en betydligt svårare led där jag till sist fick ge upp när fingrarna vek. Gustav tycker nog att jag är rätt underhållande, mina humörsvängningar är något enorma.
Hur som haver, klättrade inte alls mycket men plötsligt var klockan efter 18 och vi fick ge oss. Vi det laget befann vi oss på en bergsplatå och fick fira ner oss, dvs. säkra sig själv och försiktigt släppa taget och repet och glida neråt. Fy fan vad läskigt det är. Tappar man repet så flyger man i backen. Ja ner kommer man ju alltid.
Traskade lite vilse, man får chansa lite vart man ska gå därute bland bergen, helt plötsligt tar stigen slut och man står med ett 10 meter högt berg på ena sidan o sjön på andra. Men fan vad bra träning det är att klampa runt där, upp o ner och ner o upp bland trädrötter o skit. Riktigt känner hur snygga mina ben blev.
Cyklade hem, med någorlunda medvind, av nån anledning är sista sträckan hamnbron-hem den absolut värsta. Fan vad seg man var då. Eller den värsta sträckan är ju den där jävla uppförsbacken med typ 10 graders lutning precis innan man kommer till sjön. Fick typ astmaanfall och trodde jag skulle kräkas upp mina tarmar på ditvägen. Men fan va snygg rumpa man får av att gå upp och slita med sig cykeln.
Jaja, strechade en hel del, mumsade i mig två äggmackor och en proteinshake - fy fan va bra det satt.
Avslutade med att tända ljus i badrummet och lägga oss i ett varmt skumbad och lyssna på talbok. Med massa massage. Helt underbart.
Kommentarer
Trackback