by Evelina

Har så mycket i huvet nu, så mycket som hänt, så mycket som ska hända. Jag vet knappt vart jag är. Känns lite som i Lost när de slungas fram o tillbaka i tiden.

Vad gör man när man kämpat hårt för något, varit inställd på att man lyckats, och när man väl tittar på resultatet så visar det sig att man hade fel. Jag känner mig värdelös. Känns som att veckan kommer att bli tung.

Hade världens mardröm inatt också, drömde att vi blev rånade på jobbet och jag höll på att bli skjuten och massor. Det var så jävla otäckt, jag höll på att kräkas i sömnen för jag hade sån panik, vaknade av att jag grät av lättnad när polisen stormade in och räddade oss. Fy fan kommer vara helt nojig ett tag framöver. Jag är rätt hispig av mig när det gäller sånt. Jag gillar inte när det är oberäkneliga moment runt mig.


Jag skäms så att jag inte ens kan sätta ord på vad jag mår dåligt över, jag vill inte ha uppmuntrande ord. Det betyder ingenting. Jag vet att det är upp till mig att göra något åt saken. Även om jag trott att jag gjort det. Det hjälper inte att höra att jag duger som jag är. Jag vill vara bättre.