Underhållningsvärde?
Läste om hur en kille fått sin tjej att storböla i TV i femmans nya "underhållnings"-program Sanningens Ögonblick.
Seriöst. Först, det är väl klart som fan att man får världens piskigaste frågor och ger man sig in i leken får man leken tåla. Dock sitter ju släkt och vänner brevid, de har nog inte självmant valt att ställa upp på programidén, utan snarare övertalats eftersom utan deras medverkan - inget underhållningsvärde.
Satt och såg skiten häromdan, typ sista 20 minutrarna. Tyckte inte att det var särskilt roligt. Visst lite pinigt och sådär, men nästan jobbigt för en själv att titta på. Man var nästan rädd för vad de skulle fråga. Sen att de är kopplade till en lögndetektor, blir man riktigt nervös över något så kan den ju ge utslag även om man talar sanning. Till exempel om man vet att ens svar kommer att skapa stora konflikter efter programmet. Det skulle iaf få mig att gå upp i puls.
Men vad gör man inte för lite extra klirr i kassan? Det verkar vara en gemensam nämnare för de som sök ttill programmet, visst kanske man är lite naiv och tror att frågorna ska vara mildare. Men nae, när jag såg reklamen för att de sökte deltagare kände jag bara att aldrig! Aldrig att jag skulle offra min integritet, skapa konflikter som kan vända upp o ner på mitt liv och såra någon framför hela svenska folket(ja de som inte ser programmet kan ju läsa om det på Aftonbladet).
Jag var med i Pokerfejs, som var astråkigt, men betydligt trevligare än Sanningens Ögonblick. Tycker folk verkligen att det är kul att titta på?
Nej usch, bojkott av Sanningens Ögonblick. Det är förnedrings-tv om något. Stackars anhöriga. Skulle Gustav sitta där uppe, ha en chans att inte svara på en fråga som han vet att svaret skulle såra mig och inte ta den chansen skulle jag ha väldigt svårt att förlåta honom.
Seriöst. Först, det är väl klart som fan att man får världens piskigaste frågor och ger man sig in i leken får man leken tåla. Dock sitter ju släkt och vänner brevid, de har nog inte självmant valt att ställa upp på programidén, utan snarare övertalats eftersom utan deras medverkan - inget underhållningsvärde.
Satt och såg skiten häromdan, typ sista 20 minutrarna. Tyckte inte att det var särskilt roligt. Visst lite pinigt och sådär, men nästan jobbigt för en själv att titta på. Man var nästan rädd för vad de skulle fråga. Sen att de är kopplade till en lögndetektor, blir man riktigt nervös över något så kan den ju ge utslag även om man talar sanning. Till exempel om man vet att ens svar kommer att skapa stora konflikter efter programmet. Det skulle iaf få mig att gå upp i puls.
Men vad gör man inte för lite extra klirr i kassan? Det verkar vara en gemensam nämnare för de som sök ttill programmet, visst kanske man är lite naiv och tror att frågorna ska vara mildare. Men nae, när jag såg reklamen för att de sökte deltagare kände jag bara att aldrig! Aldrig att jag skulle offra min integritet, skapa konflikter som kan vända upp o ner på mitt liv och såra någon framför hela svenska folket(ja de som inte ser programmet kan ju läsa om det på Aftonbladet).
Jag var med i Pokerfejs, som var astråkigt, men betydligt trevligare än Sanningens Ögonblick. Tycker folk verkligen att det är kul att titta på?
Nej usch, bojkott av Sanningens Ögonblick. Det är förnedrings-tv om något. Stackars anhöriga. Skulle Gustav sitta där uppe, ha en chans att inte svara på en fråga som han vet att svaret skulle såra mig och inte ta den chansen skulle jag ha väldigt svårt att förlåta honom.
Kommentarer
Postat av: Agilitydream
Den som ger sig in i leken får lekan tåla.
Trackback