by Evelina

Det lackas jul i vårt hus och precis som varje år blir jag så förvånad över min brist på julkänsla. Jag har gått på myten om att jag älskar jul precis som alla andra men faktum är att det känns som vilken dag som helst men med en överhängande prestationsångest kantad av massa rese- och ledighetsteknaliteter som ska lösas.
Baka pepparkakshus, klä granen, julpynta... Nej fan jag pallar inte. Gjorde det inte förra året och heller inte i år. Jag älskar att göra det på jobbet men det grundar sig i att folk konsumerar mer om de omges av pynt. Pengar i kassan!
Jag tror att jag inte är ensam om att känna såhär men vi så jävla anala och krystade att vi måste *älska julen* och styr runt därhemma i nån slags prestigekamp mot alla man känner.
Jag hatar inte julen men jag orkar inte med hysterin runt om. Jag vill dricka glögg, äta kopiösa mängder saffranskreationer, träffa nära o kära och ta det lite lugnt i vintermörkret. Köpa julklappar och bete sig som boskap i affärerna är inget för mig. Ska jag ha en julklapp så ska det vara något jag inte unnar mig själv eller något som är bra att ha, ibland är det samma sak.

Sen när man sitter på ett överfullt tåg och ett grådaskigt Stockholm fladdrar förbi utanför rutan blir man ju inte mer taggad.

Men på med fasaden för nu ska jag sälja tomtelattar och chaiburkar och önska alla en glad jul som en jävla tomtenisse på LSD.

För att vara jättetråkigt gör jag ett jobbinlägg, hade en sån jävla bra dag med mina anställda igår så jag vill bara dela med mig av hur mycket jag älskar mina guldbönor!

Jag har jobbat som chef i flera år nu och det kan va sjukt jobbigt och frustrerande när man har tryck på sig från högre håll och man blir sjukt trött när man måste gnälla, höja rösten och peka med hela armen för att få folk att jobba som jag vill. För ett halvår sen tog jag över ute på Sollentuna och har fått personalen med mig, fått dem att jobba och tänka på ett helt nytt sätt men nu senaste veckorna har jag märkt en förslappning och i måndags lackade jag ur totalt när jag kom till jobbet och massa små skitsaker hopade ihop sig till ett stort berg av raseri inom mig. Som tur var hade vi ett personalmöte inplanterat dagen efter. Var beredd på att hela helvete skulle bryta lös, men jag tog i från tårna och gav dem en jävla verbal käftsmäll samtidigt som jag gick runt o visa alla småsaker som de måste göra bättre. Tystnad. De stod uppradade och kollade på mig som skrämda hundar. Ni vet när morsan höjer rösten så blir det chock. Men sen kom responsen, alla var så jävla glada att jag hade sagt åt dem för de kände själva att de slappat och nu ville de verkligen bevisa för mig att de vill jobba för mig och göra mig stolt. Man blir så jävla glad!
Kvällen fortsatte på olearys med vin och massa mat, svetsade ihop oss ordentligt och nu känns det bara som att fan vi kommer bli EHs bästa shop!
En av mina baristor som jobbat på en annan enhet i ett år och nu flyttat till Stockholm och hoppat runt och hjälpt till på andra ställen sa tillomed att trots att jag skällt ut dem för att jag tycker att kvalitén på shopen varit bedrövlig så är vi ändå bäst av alla ställen han varit på. Det säger en del om vår lägstanivå och hur höga krav jag ställer på mina anställda.

Har ni orkat läsa hela vägen hit? Grattis! Med det sagt vill jag hylla mina bönor och säga att jag älskar mitt jobb, mina chefskollegor, våra chefer och ledning. Vi ska fanimej ta över världen en vacker dag, och jag ska tåga i spetsen som fanbärare!

Jahaja då fick man igång bloggappen, ska bli intressant att se hur länge den funkar!

På väg mot jobbet än en gång, på gympadojor i snömodden och med en ikeakasse full med saffransbiscotti. Känner mig som bambi. Det där med snöröjning är nog inget folket som bestämmer i bagarmossen känner till. Snart går jag fan ut o saltar själv! Men man får vara glad att tunnelbanan rullar, alltid lika spännande att komma till centralen och se hur mycket pendeltåget är försenat! Igår var det helt ok eftersom jag själv försov mig, ja alltså jag orkade inte kliva ur sängen... Men trots min 20 min försening så kom jag med det tåget jag brukar ta vid 7.16, ja fast det gick ju 7.36 men ni fattar!

Nu upptäckte jag precis att bruden mitt emot mig på tuben har sjukt fula stövlar. Alltså nästan så man vill ta en smygbild! Typ cowboyvinterstövlar med nåt typ djurhuvud broderat på skaftet.
Men jag ska väl inte vara den som kastar sten i glashus med mina sommarlöpskor, pajade kängorna häromdan. Glömde knyta upp innan jag skulle dra av dem och då rev jag loss halva sulan. Bra kvalité fan.

Jaha då var man på pendelstationen och ja man vet aldrig när man kommer härifrån. Skyltarna visar avgångstider men inte destination. Bra skit.

Dags att dra på sig vantarna, tur att man har 5,5kg biscottis som sagt, nödproviant!