by Evelina

Så idag har jag bränt pengar.

 

Big surprise. Jag kan ju inte lämna hemmet utan att bränna en Gustav Wasa eller två. Eller Dag Hammarsköld är det väl på de nyare sedlarna men vem håller koll, plastic fantastic som man brukar säga.

 

Tanken var att jag bara skulle till barnmorskan, sen skulle jag bara via jobbet och hämta rengöringen som Alicia köpt ut i taxfree åt mig, sen skulle jag åka hem. Allt skulle vara klart på under en timme. Jag gräddade tillomed några croissanter på morgonen som jag kunde fika på när jag kom hem.

 

Men så är det ju sådär som det är ibland, att allt blir inte riktigt som man tänkt sig. Ni utan barn: ni vet dom där småbarnsföräldrarna som alltid kommer med andan i halsen lite senare än planerat och ser ut som de varit genom en orkan och du sitter där med håret och sminket under kontroll, sippar på din latte och tänker alltsåå hur svårt ska det va att komma i tid? Det är väl bara att sätta på ungen en jacka och gå ut? Och ni som har barn: ni vet när hjärnan inte samarbetar, det är konstant nån som behöver kissa, gick du inte innan vi gick hemifrån? Mamma jag är hungrig! Nä nu är jag förbannad på nån skitgrej... Alltså nu har jag ju inte fått mitt barn än. Det är ju jag som är barnet. Kiss och matpaus konstant. 

 

Började dagen med att gå upp svintidigt för att flytta på bilen som inte får stå utanför på torsdagar, kunde gjort det igår men då låg jag alldeles för bekvämt i soffan med en kopp te och filten upp till nästippen.

Blev sjukt överraskad av att jag behövde skrapa rutorna, nä jag har inte riktigt vant mig vid att vara bilägare än, så jag blir skitirriterad på att jag inte har vantar på mig. Jävla helvetes jävla skit och jag som precis klivit ur sängen. Sidorutorna går bra, sen ska jag ta den där förbannade vindrutan som är typ sju meter bred, och magen är i vägen. Helt anfådd med håll och en förbannad bebis som sparkar hej vilt i magen sätter jag mig i bilen och försöker få bort imman på insidan. Blir förbannad och kör utan att egentligen se något. Tvingas stanna och invänta att bilen ska bli lite varmare. Väl hemma igen inser jag att klockan tickat iväg rejält och jag måste skynda mig till mvc. Jag hatar verkligen att skynda. 

 

Så ja det jag vill ha sagt med det är att det faktiskt var ganska synd om mig och jag behövde lite retail-terapi. 

 

Sen blev det lunch med Gustav + kollegor, innan jag ens hunnit köpa det jag skulle köpa, lite jävla ögonskuggor. Så det som skulle ta en timme tog närmre 6... Helt jävla slut nu. Och ryggen är paj. Ska packa upp mina prylar och ta en kopp te nu så jag lugnar ner mig. 

 

 Efter mvc-besöket behövde vi lite näringsrik frukost. Så vi stannade till på EH och tog en Mocha Frapino.