by Evelina

Låt oss låssas att inget hänt. 

 

Igår, i någon slags panikattack över framtiden kom jag och tänka på den där bloggen jag sysslade med när jag var ung och trodde att jag var cool.-Ja den ja, kommer inte ens ihåg hur den ser ut... kanske bäst att kolla? Knapprade in adressen och där låg den, som inget hade hänt. Och nu såhär tre år senare, tre omväldigande år senare funderar jag över om jag kanske inte skulle ta upp den igen. 

 

Det är ju sånt förstagångsmorsor gör, får nån form av psykos som säger åt dem att starta en blogg, har de redan en så byts allt innehåll ut mot rosaskimrande bebisbilder. Det skriver om så sjukt ointressanta saker. Typ den där nya skaljackan från P.O.P, skaljacka som man inte ens visste vad det var för något innan det där plusset på gravtestet lyste i ansiktet på en. Eller vad P.O.P var förkortning av, för klart att alla coola småbarnsföräldrar ägnar sig åt förkortningar, den som vet, den vet liksom.
Och sen helt plötsligt är den där jävla psykosen i full rullning. Och man får med andra psykosade personer på tåget, nån nygravid person ligger hemma en kväll, bulan har inte börjat synas än men funderingarna finns där, man tar fram mobilen börjar googla lite, hamnar på nån gravidblogg/mammablogg och 3 timmar senare har man utan någon som helst anledning läst varenda onödigt inlägg om fika på stan och annat totalt ointressant skit som den här totalt främmande personen i psykos har skrivit. Sen går det nån månad, man börjar bli riktigt framtung, man jobbar lite mindre, är hemma lite mer och sen kommer man på, fan jag kanske skulle starta en blogg!!! ...

Då har jag nåt att göra och klart att hela världen kommer vara intresserade att läsa om mitt fantastiska barn. Jag är ju typ den enda i världen som vet hur det är att va gravid, och att va småbarnsmamma, och att va cool på samma gång!

 

Nä så nu sitter jag här, med inpackning i håret, ansiktsmask i nyllet, egentligen har jag inte tid för som blivande småbarnsförälder är jag sjukt upptagen. Ikväll ska jag tex. på förlossningskur på Huddinge sjukhus. Bara en sån sak. Men jag sitter här, det är ju lite pinsamt, jag ser ju ner på folk som "bloggar", bara ordet får mig att vilja gömma mig i en skämskudde. 

 

Men ja nåt ska man väl ha o göra om dagarna förutom att ruinera sig på nätshopping. 

Sen om ingen vill läsa min blogg, och jag skriver det här inlägget nu, kanske några till och sen har jag en ny bloggpaus på 3 år... ja då får det vara så. Men nu har jag faktiskt inte tid till det här, jag måste ju hinna duscha och få psykbryt på att jag inte har några rena kläder, gråta en sväng och sen äta lite choklad för att lugna mina hormoner.