Julkänsla?
Det lackas jul i vårt hus och precis som varje år blir jag så förvånad över min brist på julkänsla. Jag har gått på myten om att jag älskar jul precis som alla andra men faktum är att det känns som vilken dag som helst men med en överhängande prestationsångest kantad av massa rese- och ledighetsteknaliteter som ska lösas.
Baka pepparkakshus, klä granen, julpynta... Nej fan jag pallar inte. Gjorde det inte förra året och heller inte i år. Jag älskar att göra det på jobbet men det grundar sig i att folk konsumerar mer om de omges av pynt. Pengar i kassan!
Jag tror att jag inte är ensam om att känna såhär men vi så jävla anala och krystade att vi måste *älska julen* och styr runt därhemma i nån slags prestigekamp mot alla man känner.
Jag hatar inte julen men jag orkar inte med hysterin runt om. Jag vill dricka glögg, äta kopiösa mängder saffranskreationer, träffa nära o kära och ta det lite lugnt i vintermörkret. Köpa julklappar och bete sig som boskap i affärerna är inget för mig. Ska jag ha en julklapp så ska det vara något jag inte unnar mig själv eller något som är bra att ha, ibland är det samma sak.
Sen när man sitter på ett överfullt tåg och ett grådaskigt Stockholm fladdrar förbi utanför rutan blir man ju inte mer taggad.
Men på med fasaden för nu ska jag sälja tomtelattar och chaiburkar och önska alla en glad jul som en jävla tomtenisse på LSD.