Dödsångest...igen.

Fyfan, jag mår så dåligt, det känns som jag ska sprängas, eller snarare ruttna inifrån. Som om min kropp vore gjord av bly, jag kan inte se på mig själv i spegeln för min mage är svullen som en jävla luftballong. Jag vill bara kräkas. linda in mig i min egen självömkan och en varm filt. Det känns som att jag ite kommer överleva natten

Hela dan har varit en kamp, jag har varit så äckligt trevlig mot folk, även om jag bara ville rulla ihop till en boll och gråta.
När jag och Gustav gick på stan efteråt så myrrlade det i huvudet på mig, alla jävla lukter från parfymavdelningar och doftljus(och fan och hans moster) slog som ett hån emot mig. Jag fick panik och ville bara hem, hem till värmen och självömkan.

Det ända ljuset för mig är att jag får äta pasta och massa glass, annars skulle jag nog inte överleva natten.


Jag hatar att ha mens.

Kommentarer
Postat av: My

jag har upplevt nån liknande känsla när jag hade mens.. eller precis innan. känns skitläskigt


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback